All the single ladies, now put your hands up

Jag tänkte skriva ett inlägg om något jag själv har funderat på. Min Facebook har under det senaste året fyllts av uppdateringar om vänner som är i ett förhållande, förlovade eller gifta. Det handlar inte om några stycken utan ganska många faktiskt och jag har inte ens så många Facebook vänner. Råkar jag känna en massa människor som har en boom på gång eller är det här något som förekommer på andras Facebokar också? 

I alla fall har det fått mig att fundera på mitt egna liv. För er som inte vet är jag singel och det har jag alltid varit. Det har funnits killar jag har varit intresserad av, men det hade jag inte tänkt skriva om. I nästan två år nu har jag inte alls varit intresserad av någon, vilket har varit skönt. När man sedan läser Facebook och märker att allt fler av ens vänner är i ett förhållande börjar man fundera. Hur kan det vara så svårt att hitta någon när alla andra har någon? Är jag den ända som har tänkt i dessa banor eller finns det någon annan? Jag tror inte jag är ensam om detta. Därför skriver jag detta till er alla singlar där ute.

Jag tror att vissa hittar "den rätta" redan i tidig ålder, men det betyder inte att alla gör det. Jag hoppas att jag kan belysa detta ämne med hjälp av egna berättelser och historier, hoppas ni inte bara somnar där på andra sidan av skärmen. Ifall jag skulle ha en pojkvän skulle han troligtvis finnas i södra Finland för tillfället. Jag har länge vetat att jag ska till Vasa och nu är jag här. Det skulle kännas jobbigt att ha en pojkvän som skulle vara 400 km bort från en. Vissa par klarar av det "long distance relationships" men jag tror det är få. Jag vet inte om jag hittar någon här i Vasa men i alla fall behöver jag inte uppleva ångest under den tid jag bor här. 

Jag vet inte hur din livssituation ser ut för tillfället. Mitt liv för tillfället handlar mycket studier, vänner men främst om att få bo ensam och klara mig på egen hand. Alltid går det ju inte så bra och fattig studerande gäller ofta. Eftersom vi är sex medlemmar i min familj (plus hund) har tid ensam alltid varit lite svårt att få. Nu när jag har flyttat hemifrån har jag fått ta mer tid för mig själv vilket jag uppskattar. Ifall jag skulle ha en pojkvän skulle det inte vara möjligt på samma sätt. Visst skulle man få vara ensam alltid då och då, men inte på samma sätt. Jag hoppas ni förstår. Kanske du har något i ditt liv som du först t.ex. skall klara av eller ta vara på innan du hittar honom eller henne. 

Det jag vill säga är att kolla på situationen från en annan synvinkel. Tänk inte på det du saknar utan titta riktigt noga på hur ditt liv ser ut. Jag är helt säker på att vi alla är menade att hitta någon och följa våra drömmar men samtidigt vet jag att jag klarar mig på mina egna fötter tills jag hittar honom och jag kan njuta av mitt liv samtidigt. Jag är i alla fall lycklig för alla mina vänner som är i en relation för jag vet att de är lyckliga. Jag känner mig så pass bra att jag är lycklig över att jag inte behöver t.ex. planerar ett bröllop. Det här är det liv jag är menad att leva och då tänker jag leva det. 

Jag skriver detta som en uppmuntring för er alla och jag hoppas att du har fått något ut av detta långa inlägg! Om ni har frågor eller annat så är det bara att kommentera, jag gillar att svara på allt möjligt.

Lite humor för att lätta upp stämningen.