söndag 24 april 2016

Salamatie, jahdataan unelmaa salamatiellä

Ibland är det skrämmande när man tänker att man inte har talat på två dagar. Jag tog redan veckoslut på onsdag och har haft fyra lediga dagar. Jag hade inte så mycket planerat till dessa dagar, så jag har egentligen bara varit för mig själv. Det betyder att jag inte har använt rösten på några dagar! Ofta går den här munnen i ett, men ibland är det helt skönt att inte behöva säga något. Som tur fick jag finfint besök igår så jag fick prata ut allt jag hade samlat på mig under mina två dagar.

På torsdag läste jag en bok färdigt, eller jag läste egentligen hela boken på en dag. Jag hade läst kanske två kapitel veckan innan, men på torsdag blev det ett sådant flyt i läsningen att jag inte kunde lägga undan boken. Jag går en specialpedagogik kurs som handlar om elevers psykiska hälsa. Under kursen skall vi läsa två skönlitterära böcker. Boken jag läste på torsdag heter Kirre - en bok om att möta, vårda och fostra trasiga barn och är skriven av Gunilla O. Wahlström. Jätteintressant bok, men också tung att läsa! Det var nog flera gånger tårarna rann. Det är skönt att läsa andra böcker än kurslitteratur. Skönlitterära böcker ger en helt annan inblick än vad kurslitteratur kan göra. Då jag till exempel gick kursen Ätstörningar skulle vi läsa självbiografier och det gav mycket mer än kurslitteraturen.

Klockan är 19:45 och jag funderar på att fara och sova så småningom. Jag tänkte vakna kl. 3 inatt för att se Pikkuleijonat vinna världsmästerskapen! Få se vad det blir av det, men jag skall i alla fall försöka se matchen. Det känns väldigt "lame" att ligga och sova ifall Finland vinner Sverige (!!) i u18-världsmästerskapen, så jag vill nog inte missa matchen! Konsekvenserna får jag ta imorgon, men kaffe fixar väl allt?

tisdag 19 april 2016

Isn't that worth something? Isn't that worth everything?

Slutet av veckan var helt underbar!

 På fredag var vi alltså med Karin till Fontana för att se Norlie & KKV. Vi hade på något sätt tänkt oss att de skulle komma på scen senast kl. 24, men vi fick vänta 45 minuter extra. Det kanske inte låter så farligt, men vi kände oss som gamla mommon bland alla ungdomar.  Det jobbiga med Fontana är att de kryllar av 18-åringar och ålderskrisen blir verklig när man stiger in genom dörrarna. Man är nästan fem år äldre än de flesta där! Man är så felplacerad att det inte är sant. Dessutom är jag eller Karin inte nattugglor, så vi var smått trötta. Norlie & KKV var SUPERBRA och jag ångrar inte att jag kom hem först efter kl. 2!

På lördag hade jag en lugn dag och gjorde vad jag hade lust för. Jag fick också besök av Sandra, vilket var roligt! Jag var en sväng till stan och köpte t.ex. en ny topp. På kvällen orkade jag ännu med ett Bodypump pass.

På söndag var det Kokkola och volleyboll som gällde! Och jaa, Tiikerit tog hem finska mästerskapen! WoopWoop! Det var en spännande match och det var fint att se att motståndarlaget gav sitt allt även om Tiikerit hade chansen att bryta finalserien. På kvällen blev det såklart FEST! Det var lite tråkigt att de vann på en söndag. Många hade arbete eller skola nästa dag och flera ställen var stängda i Kokkola. Vi orkade nog till 2 på natten med Soffi, så helt misslyckad fest var det ju inte ;)

fredag 15 april 2016

Sing it away, all my troubles away

Det är fredag och jag är arg. Om jag inte kunde behärska mig skulle jag få ett utbrott. Jag tror mina hormoner spelar ett lite spel med mig, för egentligen överreagerar jag. Det är inte så farligt, men just nu känns det som droppen som fick bägaren att rinna över. Dessutom vet jag inte när jag senast ha vakna till en 8:30 morgon, så tror sömnen också har ett finger med i spelet. Hur som helst, den ENDA övningen jag missar under HELA det här läseåret (om inte hela studietiden) så måste jag KOMPLETTERA. Jag är så förbannad. Jag är den som alltid är på plats och sitter på föreläsningar. Jag missade en övning efter påsklovet eftersom jag var SJUK. Jag valde den sämsta gången att vara borta och det får jag betala för. Fan. (Jag brukar inte svära, men just nu stör det så mycket, plus att sömnbrist och hormoner spelar ett spratt på mig)

Jag försöker alltid fokusera på det positiva och det tänker jag göra nu också. Den här veckan har jag haft och har en massa roligt program!

Måndag: Dagen började på Tritonia med att göra en statistik tentamen. Det var kanske inte så roligt, men vi fick den gjort och inlämnad. På kvällen träffade jag min underbara cellgrupp, så dagen kunde inte ha varit bättre!

Tisdag: Jag började dagen med ett gympass och en lugn morgon. Jag och Soffi åt glass ute i solskenet. På kvällen var vi och se WasaSpexet, Moder Teresa. Jag vet inte när jag senast skulle ha skrattat så mycket!
Onsdag: Genast efter skolan promenerade vi till busstationen och riktade blickarna mot Kokkola. Det var finalerna som gällde! Eller första finalmatchen. För att vinna finska mästerskapen behövs tre vinster. Idag fortsätter det!
Bilden lånad härifrån
Torsdag: Fina Sandra är på besök i Vasa, så fick träffa henne efter en allt för lång tid sedan sist!

Fredag: På kvällen kommer Karin på besök, vi skall äta tortillas och sedan skall vi till Fontanan för att se Norlie & KKV. WoopWopp!

Imorgon skall jag ha en alldelse lugn dag! Bara var för mig själv. Jag tycker om att träffa vänner och vara social men jag behöver också få ta tid för mig själv och bara vara hemma. På söndag bär det mot Kokkola igen! Då kan ni troligtvis se mig på TV.

lördag 9 april 2016

Because I'm happy

Vilket underbart vårväder! Man känner sig så mycket piggare och gladare när man får vakna upp till solsken. Hela staden vaknar till liv och man känner hur man fylls med ny kraft. Våren är kanske min favorit årstid, det är inte för varmt och inte för kallt. Solen kommer fram, fåglarna sjunger, blommorna blommar och mössan kan man lämna hemma. Jag njuter verkligen av våren och det här fina vädret!

Jag kom för ungefär två timmar sedan hem från en 1h och 30min powerwalk. Jag hade gått två varv runt Metviken och hade inte fått nog, så det blev ett tredje varv. Metviken är ett superfint ställe alldeles bredvid var jag bor. Jag vet inte hur långt det är att gå runt Metviken, men skulle gissa ungefär 1,5 km. Jag har allt mer börjat njuta av att få vara ute i naturen. Jag skulle inte kalla mig en skogsmänniska, men nog är det skönt att få vara utomhus och inte behöva stirra på samma fyra väggar. Kanske jag börjar bli äldre?

Det här att gå ut på promenader ska bli min nya hobby. Ibland är det skönt att promenera tillsammans med någon annan och ibland är det skönt att få promenera ensam med musik i öronen. Det att vi får vara ute i naturen, röra på oss, är en gåva och något vi skall vara tacksamma för!