lördag 4 mars 2017

If I was you, I'd wanna be me too

Första veckan i arbetslivet. Vad kan man säga om den? Det har gått väldigt bra och klassen jag arbetar med är härlig! Det är ändå  intressant att se skillnaden mellan det verkliga arbetslivet och våra praktikperioder under studietiden. Det finns så mycket extra man måste ha koll på. Eftersom jag har vikarierat en hel del, så har jag alltid varit medveten om hur olika en verklig arbetsdag och en praktikdag kan se ut. Man förstår det ändå inte helt till fullo innan man själv är i den verkliga situationen.

Exempel från bara den här veckan är att man mitt i allt har nästan hälften av klassen borta från de två sista lektionerna en dag då de ska uppträda med skolkören. Under en av modersmålslektionerna kommer specialläraren och har test med hela klassen och du hinner inte göra det du hade tänkt. Eller så kommer man upp till lärarrummet kl. 11:00 och inser att "SHIT! Min lektion med åk 5 börjar NU" och att lunchpausen till kl. 11:15 inte gäller idag. Då får man lite bråttom att byta om och hinna till gymnastiksalen. Kanske man hade tänkt att man under en rast hinner till lärarrummet för att dricka en kopp kaffe, men istället reder du ut ett missförstånd bland några elever hela rasten. Och listan skulle säkert kunna fortsätta. 

Dagarna går väldigt fort och man är på hugget hela dagen. Du har hundra (jaa, det känns så) saker du ska hålla reda på och komma ihåg. Som lärare vill man även vara uppmärksam till elevernas behov och kunna vara en närvarande vuxen. När man sedan efter skoldagen ska sätta sig ner för att planera nästa dag, eller hela veckan, så känns det som att hjärnan är ett enda tomrum. Det finns absolut inget mellan öronen. Då kan man med gott samvete sitta en stund i lärarrummet och skrolla igenom alla sociala medier, dricka en kopp kaffe, för att sedan orka jobba en stund till.

Oberoende av allt det här, så skulle jag inte byta ut en enda dag. Jag har inte valt fel yrke och det här är vad jag vill göra. Kramarna man får av eleverna på morgonen, alla roliga historier eleverna berättar, deras iver då de får lära sig något nytt och alla fina meddelanden man får av föräldrar som berättar att deras barn är glad över att ha mig som lärare. Allt det här gör varje dag, varje minut och varje sekund, värt det.