Det är fint att jag börjar varje blogginlägg med att skriva "jag ska försöka skriva mera". Jag får väl bara inse att jag inte är någon bloggare. Jag skriver när jag har något att berätta.
Om två veckor åker jag iväg. Jag åker iväg på ett av mina största äventyr någonsin. Jag kommer att göra något som är utanför min bekvämlighetszon. Jag kommer att göra något som jag alltid har drömt om. Jag åker iväg till Zimbabwe för att göra volontärarbete.
Allting hände väldigt snabbt. Under våren har jag funderat väldigt mycket på vad jag ska göra under sommaren. Tio veckor är en väldigt lång tid (klagar inte!). Mina vänner som bor i närheten har inte lika lång semester som jag och det blir ganska instängt att vara en hel sommar i en liten etta. Jag har inte heller råd att åka omkring eller resa till många olika ställen. Jag funderade på att sommarjobba, men hittade inte riktigt något passande. Vid något tillfälle tänkte jag på volontärarbete, men orkade inte just då ta reda på mera.
I slutet av april träffade jag min fina kompis och jag diskuterade med henne om alla mina tankar kring sommaren. Mitt i allt säger hon att "såg du annonsen på Metodistkyrkans hemsida om att de söker volontärer till Zimbabwe". När jag kom hem läste jag mera och tog kontakt med rätt person. Jag visste att tiden var ganska knapp eftersom resan skulle bli av i juni/juli. I mitten av maj hade jag en Skype träff med personen som är ansvarig för resan och ganska snabbt efter det bokade jag flygbiljetterna.
Jag kommer att åka med organisation som heter The Nyadire Connection (här kan du läsa mera). Jag åker ensam från Finland, men kommer att träffa en grupp från USA och kommer att vara tillsammans med dem under resan. Jag vet inte exakt vad vi kommer att göra och måste nog berätta om det efteråt.
Jag är väldigt ivrig, men samtidigt nervös! Jag är nervös över hur jag ska klara av resan. Jag har aldrig rest ensam och resan kommer att ta närmare 24 timmar. Som tur träffar jag gruppen från USA redan i Addis Abeba och vi kommer sedan att åka med samma flyg till Harare, Zimbabwe. Jag är också nervös över hur jag kommer att reagera på att inte ha de bekvämligheter som jag är van med. Jag är ändå mer ivrig än nervös! Jag får göra något helt nytt. Jag får hjälpa andra människor. Jag får lära mig om en ny kultur. Jag får lära känna nya människor. Hur häftigt kommer det här inte att bli?
Så TACKSAM!
(ps. Om du vill följa med mina äventyr, så skulle jag rekommendera att följa @alahidaa på Instagram. Jag är inte alls säker på hur ofta jag har möjlighet att uppdatera, men om jag uppdaterar något, så är det nog via Instagram)
