Taking it easy and the sun might shine, you got my favorite summer eyes

Haha, det här började ju bra. Det senaste veckorna har varit ganska tunga och soffan har varit min bästa vän. Det har varit mycket arbete och det känns som att min tid endast har räckt till det. November och december brukar vara sådana månader då det händer mycket i skolan. Bedömningen kommer emot och man ska fundera på julfest. Jag kan ärligt säga att det känns som en spårvagn skulle ha kört över mig (som en av mina kollegor brukar formulera det). Jag är tacksam över att jag den här veckan har haft två lediga dagar. På torsdag hade jag besök och på fredag åkte jag till Tallinn tillsammans med syskonen.

Det som också hjälper mig att orka är resan som närmar sig. Det ska bli så skönt att få åka till värmen och bara lägga sig på stranden. Jag föredrar ofta stadsresor eller resor då man åker runt i landet och får besöka olika städer/sevärdheter och gör olika aktiviter. De senaste resorna som jag har varit på har varit stadsresor. Det ska därför bli skönt att få åka på en solsemester under jullovet. Jag tror inte att jag skulle orka åka på en stadsresa eller en resa med mycket aktiviteter. Den här läraren behöver vila och inte göra något alls.

Jag kommer att fira julafton i Finland men sedan åker jag till Kap Verde genast den 25:e. Det känns spännande men samtidigt lite konstigt att åka på semester under julen. Jag har ingen julkänsla även om jag har försökt pynta lägenheten. Jag är mer fokuserad på sol och värme. Jag har beställt shorts, klänningar och sandaler från nätet och jag måste komma ihåg att köpa solkräm.

Jag älskar våra jultraditioner och att få fira julen med familjen, släktingar och vänner. Jag tror samtidigt att det ibland kan vara bra att göra saker på ett annat sätt. I år kände jag att jag behöver få göra något helt eget under jullovet och möjligtvis skapa egna traditioner. Även om man under mellandagarna försöker ha lugna dagar, så åker man runt under julen för att träffa familjen och släktingar och på nyåret ska man hitta på något roligt och spännande. Nu behöver jag inte tänka på något sådant. Jag får bara åka iväg! 

Det ska bli spännande att få åka till Kap Verde! Det jag är mest nervös över är flygresan. Jag har aldrig åkt över 8 timmar i ett flyg, så jag kommer troligtvis bli ganska rastlös. Just nu ser jag bara framemot att få åka och efter resan ska jag absolut skriva ett inlägg och berätta närmare om destinationen och vad vi gjorde. 

Ännu två veckor kvar av arbete och sedan blir det jullov! 

Beställde en klänning och sandaler. Tror inte att sandalerna kommer med på resan, men de var så förmånliga så jag sparar dem till sommaren. 

I got bills, I gotta pay, so I'm gonna work, work, work every day

Pengar är ofta ett ämne som man ska undvika att diskutera, men nu tänker jag göra ett litet undantag. Det finns flera artiklar som skriver hur mycket det kostar att vara ensamboende i jämförelse med personer som bor tillsammans utan barn. För några år sedan läste jag en artikel om att en ensamboendes euro är värd 27 cent. Jag har inga problem med att bo ensam och jag har valt singellivet. En mörk sida av ensamboende är ekonomin. Ni måste komma ihåg att jag jämför ensamboende med personer som bor tillsammans utan barn. Jag tänker inte ta ställning till hur det är för familjer eller ensamstående föräldrar och jag kan inte förstå vad personer som lever i en dålig ekonomisk situation går igenom. 

Jag har en längre tid funderat på att flytta till en större lägenhet. Jag bor nu i en etta som fungerar väldigt bra. Planlösningen är smart och jag trivs bra. Ibland känns det ändå som att det skulle vara skönt med ett extra rum och mera förvaringsutrymme. Min nuvarande lägenhet känns ibland liten och det skulle vara roligt att t.ex. kunna ordna middagar, men jag har inte utrymme för ett matbord. Jag har dessutom endast ett spegelskåp (med tre dörrar) där jag ska förvara allt. Det börjar så småningom falla saker ut från skåpet.

I början av hösten tänkte jag att nu ska jag spara pengar och försöka få ordning på min ekonomi. För varje månad som går inser jag att det inte har möjlighet att flytta. Det känns väldigt tråkigt, samtidigt som jag får acceptera att situationen som den är. Även om jag bor ensam betyder det inte att jag vill bo i en etta. När jag tänker på mina vänner som bor tillsammans med någon, så bor de i en så stor lägenhet som jag tänker att skulle passa mig. Skillnaden är den att jag skulle behöva betala hyran ensam medan mina vänner kan dela på hyran. 

Jag vill se på saker positivt. Jag har kanske inte möjlighet att flytta nu, men jag får göra väldigt mycket roliga saker. Jag kan gå ut och äta med mina vänner, gå på konserter och sportevenemang samt resa. Om någon har tips för hur man kan spara pengar OCH ha pengar över till annat, så tar jag gärna emot! Även om det finns något positivt med det hela, så behöver jag också inse att det är dags att försöka få ordning på min ekonomi. 

Jag vill avsluta med ett citat som jag läste i en artikel som handlade om detta tema. 

"Det är inte ett så fungerande samhälle, ifall man behöver bo med någon annan för att klara sig." 

Allt för ofta tänker man att ensamboende är tillfälligt och att det endast är en livsfas. Ibland känns det som att ensamboendes behov inte tas på allvar. Kostnader som man kunde dela med någon annan hamnar på en persons axlar. 

Running out of breath, but I got stamina

Varför vill jag skriva om träning? Jag är inte utbildad PT och jag har inte läst mycket om ämnet. Jag har inga vetenskapliga forskningar som stöd för mina påståenden. Det är inte heller för att jag skulle villa skryta eller berätta hur bra det går med mitt tränande. Jag har läst fåtal artiklar om ämnet och ibland diskuterat med personer som vet bättre.

Det jag hoppas är att jag kan motivera någon och kunna ge goda tips. Jag har lärt mig mycket genom att pröva och träna på olika sätt under de senaste åren. Mitt mål med träningen är inte att bli en Crossfit mästare eller delta i olika tävlingar. Mitt mål är helt enkelt att må bra. Jag har märkt att träning nästan är det enda sättet då jag helt kan slappna av från alla jobbärenden. Då jag sitter hemma och tittar på Netflix, så händer det att jag sitter med datorn i famnen och planerar lektioner eller rättar prov. När jag tränar så tänker jag inte på något annat. Hjärnan är helt fokuserad på att räkna antalet upprepningar eller lyssna på vad tränaren säger.

Jag märker dessutom att jag orkar bättre med jobbet. Det påverkar mitt humör, tålamod och ork. Även om jag se en skillnad mellan veckor då jag tränar och veckor då träning ligger längst ner på prioriteringslistan, så ger det inte tillräckligt med motivation. För tillfället går jag igenom en sådan period. Kvällarna är mörka, det är kallt ute och det är helt enkelt skönare att ligga under en filt. Jag kan tänka mig att det finns många som har samma känsla den här tiden på året. Nu har jag ett tips för alla er! 

Jag rekommenderar varmt Fitnessblender på Youtube eller deras egna hemsidor. De har många olika träningsvideon och de är verkligen effektiva! Man behöver inte tänka själv utan man behöver bara gör enligt instruktionerna. Så skönt! 

En av mina favorit sätt att träna är "rapputreenit". Det räcker med att du endast går upp och ner och du känner det garanterat nästa dag. Det behöver inte alltid vara så invecklat. 

singellivet, lärarlivet & träningslivet

Jag har länge funderat på att starta igång bloggen igen. Jag vet inte om jag kommer att lyckas den här gången heller, men man måste alltid försöka. Jag har förändrat layouten på bloggen och dessutom har jag funderat närmare på vad jag vill skriva om. Hittills har min blogg handlat om allt mellan himmel och jord, även om jag har haft mina favoritämnen. Nu försöker jag inrikta mig specifikt på singellivet, lärarlivet och träningslivet. Det handlar fortfarande om min vardag och säkert kommer det att finnas andra inlägg också.

Jag har även funderat på att försöka väcka i liv mitt fotograferings intresse igen. Då skulle det också bli en del av bloggen. Nu kan det hända att ni får nöja er endast med foton tagna med min telefon. Fotografering har alltid hört till mina intressen, men tyvärr har det blivit mindre av det under de senaste åren. Jag har inte ett stort intresse av att sitta och redigera bilder, så jag skulle villa ha en kamera som automatisk tar relativt bra bilder. Jag har en systemkamera, men den har så pass många år på nacken så min telefon tar nästan bättre bilder. Om jag en dag har extra pengar, så ska jag satsa på en bättre kamera.

Vad tycker och tänker ni om denna väldigt obetydliga förändringen? Min tanke är kanske att lite öppna upp hur livet kan se ut för en 25-åring som inte följer de förväntningar som samhället ofta har. Om jag ens kan få en person att tänka om, så är jag nöjd. Jag är glad att vi lever i ett förändrat samhälle, men visst får jag ibland den känslan att mitt liv borde se annorlunda ut eller handla om andra saker. Jag är väldigt glad om ni kommenterar, speciellt om ni har en annan åsikt. Det är alltid bra att tänka om och bli utmanad med sina tankesätt.

Friday night, my phone is off

Jag älskar olika bilder på sociala medier som handlar om introverta personer. Jag känner alltid igen mig och de beskriver mig och min vardag så bra. För några år sedan började man diskutera mera om extroverta och introverta personligheter. Jag tycker själv att det var skönt att man började diskutera dessa personligheter mera. Ofta känns det som att den sociala och utåtriktade personen är något man ska sträva efter och som är idealet. Det är självklart att vi behöver fungera i olika sociala situationer, men sociala situationer behöver inte vara det man känner sig mest bekväm med eller något man hela tiden behöver sträva efter.

Jag tycker det här korta videoklippet är så beskrivande. (jag hoppas ni kan se det)

I videoklippet tycker jag de beskriver så bra att introverta personer inte är till naturen blyga utan att stora och sociala sammanhang ibland bara kan bli oljud. Det är svårt att fokusera på situationen och den diskussionen man för. De som känner mig vet att jag inte är blyg, men stora tillställningar känns för mig obekväma. Ibland följer jag förundrat med när andra personer kan "small talka". Det värsta jag vet är small talk. Såklart jag tycker om att gå på fester och andra större sammanhang för att träffa människor. Jag brukar ändå behöva en ledig dag efteråt, så att jag kan ladda batterierna.

Min lägenhet är en av de bästa ställena jag vet! Det är ett ställe där jag kan lägga mig på soffan, sätta på en serie och inte tala med någon. Det bästa är ändå det att jag kan känna hur min energitank fylls när jag är hemma. Jag tycker det är så fint beskrivet i klippet att alone and lonely are two different things. Jag trivs bra i mitt eget sällskap och en helg ensam kan ibland vara det jag längtar efter. Jag kan sitta ensam på ett café eller en restaurang eller gå på ett stort sportevenemang ensam. Det stör mig inte.

Även om jag är mer introvert, så älskar jag att vara med mina vänner och spendera tid med min familj! De här är de viktigaste person
erna i mitt liv. Det är roligt att hitta på olika saker och planera in olika program. Samtidigt behöver jag planera in en ledig kväll eller dag.

Closer to the prize at the end of the rope

De som följer mig på Instagram och har sett mina Instastories har kanske märkt att jag har börjat med ett nytt träningsprogram. Jag har under det här läsåret gått på många grupptimmar och det har varit roligt. Jag fick det att fungera men samtidigt kände jag att jag inte fick ut allt av timmarna. Ibland var det svårt att hitta motivation eller en timme som passade mitt schema. Jag var frustrerad över situationen och funderade på olika alternativ. Det bästa alternativet skulle ha varit personal trainer, men det har jag inte råd med. Jag hade ändå hört om "nettivalmennus" och sökte lite mer information om det. 

Slutligen bestämde jag mig för att sätta 60€ på en nettivalmennus. Det är ett åtta veckors program och halvvägs så ändras programmet. Dessutom finns det en kostplan och jag har tillgång till en bank med videon på alla rörelser. Meningen är att man ska träna fem gånger i veckan (tre gympass och två cardio). Man får även göra ett gympass och cardio samma dag. Själv tycker jag att det är en överkomlig mängd träning och det har även tidigare varit mitt mål. Gympassen är indelade i olika muskelgrupper (t.ex. axlar, rygg och bröst) och meningen är att man ska välja sådana vikter så att de två sista upprepningarna av en rörelse ska gå just och just.

Jag trodde att min brist på självdisciplin skulle vara ett hinder. På något sätt har det ändå fungerat, för jag vill bevisa för mig själv att jag klarar av det. Dessutom vill jag se hur mycket jag klarar av då det är meningen att man ska lägga till vikter med jämna mellanrum. Jag är väldigt nöjd med mitt inköp och jag känner att motivationen är tillbaka. Det har varit roligt att vara tillbaka på själva gymmet och pröva sina gränser. Jag har kommit halvvägs och kan redan nu säga att jag klarar av mycket mer idag än för fyra veckor sedan. Det ska bli intressant att se hur mycket man klarar av efter åtta veckor! Det enda negativa är kanske att träningarna kräver lite mer tid. Mitt i allt har man varit två timmar på gymmet. Om man planerar sin tid och vet vilka kvällar man har lediga, så går det nog bra.

Jag har inte följt kostplanen eftersom det sku kännas stressande och för att jag kan inte påverka det jag äter till lunch på jobbet. Visst har jag tagit lite idéer och tittat vad som står där, men jag följer den inte så noggrant. Jag kan i alla fall rekommendera nettivalmennus! Det har hjälpt mig och jag har varit supernöjd! Det roligaste har varit att märka hur en liten förändring kan påverka motivationen så mycket. Det finns olika nettivalmennuksen och det gäller att hitta en som passar just för dig!

I swear I could touch the sky

Det finns mycket jag älskar med mitt jobb. Men det finns en sak som jag tycker speciellt mycket om. Det är att få se när en elev lyckas och hur hen lyser upp! Jag hoppas att varje elev skulle få känna att hen har lyckats med något varje dag. Det finns ändå två situationer från förra veckan som verkligen gjorde min dag bättre, men speciellt elevens!

Jag vill inte gå in på detaljer, men det var två olika situationer där eleven verkligen överkom en rädsla. Det var situationer som kändes obekväma och skrämmande för dessa två elever. Dessa två elever var väldigt modiga och gjorde något som var utanför deras bekvämlighetszon. Dessutom klarade de av det galant! Jag tror vi alla vet hur det känns att överkomma något och faktiskt klara av det. Det finns ju inget bättre! Eller nej. Det är faktiskt bättre att få vara med då ett barn klarar av något som tidigare har känts omöjligt.

Det underbara var att se hur de lyste upp och hur glada de blev! Det var ett stort leende på läpparna hela resten av lektionen och dagen. Som lärare kan man inte göra något annat än bara le och vara stolt för att man får arbeta med så fina elever! Dessutom råkade sig att jag fick vara med när en av eleverna berättade till sin förälder hur hen hade klarat av situationen. Det var fint att få se hur stolt hen var! I den andra situationen sa eleven efteråt att "det har var ju till och med roligt" och det här var något hen hade avskytt tidigare.

Oj, vad jag älskar mitt jobb! 

One foot in front of the other

Jag lovade att jag skulle skriva ett "det här är på gång" inlägg. För exakt ett år sedan kämpade vi ännu med gradun. Den sista slutspurten. Samtidigt sökte jag efter en lägenhet i huvudstadsregionen och blev erbjuden ett jobb. Jag fick ett vikariat i en underbar årskurs 2! Förutom det så funderade jag på hösten och vad mitt nästa steg skulle vara. Det var en väldigt hektisk vår, men med många fina minnen.

På hösten började jag arbeta i en för mig ny skola och med en egen klass. Det har varit utmanande, men lärorikt och härligt på samma gång! Jag är tacksam över alla fina kollegor och alla härliga elever. En stor del av min tid går åt till arbete och jag försöker ännu hitta en rytm i arbetet. Jag tycker ändå att jag har lyckats med att hitta en balans mellan arbete och fritid. Jag kanske inte alltid orkar träffa vänner och familj, utan behöver ta tid för mig själv. Bästa sättet för mig att koppla av har varit träning. Mitt mål har varit fyra träningar i veckan: en kehonhuolto och tre träningar (t.ex. spinning eller bodypump).

Desto mer har jag inte på gång. Jag njuter av tillvaron, men funderar nog ibland när man blev så här "vuxen" och "gammal"? Ibland skulle det vara helt skönt att vara studerande och t.ex. ha sovmorgnar. Just nu har jag sportlov och det behövdes verkligen. Jag har inga större planer, utan jag tänker ta det lugnt, sova och träna. Och titta på OS, såklart. Det behövs just nu.

Ha ett bra veckoslut! 

I am brave, I am bruised, I am who I'm meant to be.

Nu bryter jag tystnaden. Efter nästan åtta månader. Jag önskar att jag hade mera tid och kanske främst inspiration till att uppdatera bloggen. Att skriva och fundera ger mig mycket. Tyvärr behöver man prioritera sin tid och då är bloggen en av de saker som snabbt faller bort. 

Jag ska försöka skriva ett "det här är på gång" inlägg, men just nu vill jag skriva om något annat. Jag satt idag på bussen och lyssnade på radio. Jag började lyssna på orden och blev riktigt till mig. Redan från ung ålder lär vi oss vad som förväntas av oss. Indirekt eller direkt påverkas vi av vad andra säger eller gör. Ganska snabbt skapar vi uppfattningen om att vi ska hitta en partner. Det är viktigt att man ska söka efter någon att dela livet med. Visst har vi kommit framåt i samhället och jag tror att om man diskuterade ämnet så skulle de flesta hålla med mig.

Texten som fick mig att stanna upp idag löd: "You ain't nobody 'til you got somebody". 

Alltså va? Jag var helt förbluffad då jag satt i bussen. Jag vill att mitt liv ska handla om det som gör mig lycklig oberoende om jag är i en relation eller inte. Jag vill inte att mitt liv ska definieras utgående från min relationsstatus. Jag menar inte att de som är i en relation gör detta. Tyvärr har jag ofta upplevt att det är konstigt eller annorlunda om man inte är i en relation. Det är ofta jag har fått höra "Ska du inte snart hitta en man?" eller "Hur klarar du dig ensam?".

Jag blir ledsen och lite frustrerad över att den musik som spelas på radion eller som finns på topplistorna på Spotify ofta har liknande budskap. Vad lär vi våra barn? Vilket budskap ger vi dem? Att  vi är någon först då vi hittar någon annan? Våra liv har lika mycket betydelse oberoende vilket kryss vi sätter i relationsboxen. 

Jag är nöjd med mitt liv hur det ser ut just nu! Jag har ett arbete som jag trivs med och älskar. Dessutom har jag min fina familj och alla vänner. Visst vill jag en dag hitta någon, men om det är om 1 månad, 1 år eller 10 år, har inte en så stor skillnad. Mitt liv är bra som det är! Jag hoppas på att vi alla skulle fundera på hur vi diskuterar detta ämne. Vilken bild vill vi ge? 

"It's okay to put yourself first."