the story of my life

Den här bilden beskriver mig väldigt bra, för de här är exakt så som det är!

Jag har många gånger skrivit om att jag trivs med att bo ensam. Jag ser mera fördelar än nackdelar med att bo ensam. Det beror på att jag inte vet om något annat. Men visst, det blir ensamt ibland. I de stunderna önskar jag att jag hade en hund. Tyvärr är min livssituation lite sådan att en hund inte riktigt passar in i bilden. Det finns dagar då jag kan fara hemifrån kl. 11 och komma hem först vid 20-tiden. Jag åker mellan Vasa och Grankulla och det finns inte riktigt någon annan som kunde ta hand om den. Samtidigt finns det helgar då jag största delen av tiden är hemma. Det finns till och med veckor då jag största tiden är hemma och arbetar. Då skulle jag göra vad som helst för att ha en hund!

En hund är nog människans bästa vän! Jag känner en medelålders kvinna med en funktionsnedsättning och hon berätta en gång att hennes hund är orsaken till varför hon klarar av och orkar bo ensam. Det finns nog inget bättre än när ens hund kommer med glädje emot en i dörren när man har varit borta en längre stund! En skitdag känns genast mycket mindre skit då någon tittar på en med stora bruna ögon. Jag är en obotlig hundmänniska!

Men när har man egentligen tid? Nästa ursäkt är säkert att jag just har börjat arbeta och att jag spenderar långa dagar på skolan. Så får se om jag någon dag har en egen hund. När jag flyttar tillbaka till södra Finland, så ska jag nog låna Helmi med jämna mellanrum.

this is what it feels like

Jag önskar att jag bloggade mer än vad jag gör. Då jag ska sätta mig framför datorn och skrapa ihop ett inlägg så tar det en hel del tid. Det är inte så där bara att skriva ett inlägg. Det krävs en tanke, ord och goda forumleringar. Jag är inte en stark skribent, men jag älskar att skriva. Mina kaotiska tankar blir till ord. De finns där på min datorskräm och jag känner mig lite klokare. Det finns något befriande med att få skriva ner sina tankar.

Tyvärr finns det också sådant som sätter stopp för mitt skrivande. Det första är tidsbrist. Vem har inte hört den förklaringen förr? Är det ens förklaring eller bara en ursäkt? Det handlar om prioriteringar. Än så länge har inte bloggandet varit min nummer ett prioritering. För det andra känner jag mig ibland osäker. Det kan handla om själva skrivandet och det jag skriver om. Kan man skriva så här? Har jag stavat det här ordet rätt? Hur skall jag formulera den här meningen? Är det här över huvud taget svenska? Andra frågor handlar mera om teman. Vet jag tillräckligt mycket om det här temat för att kunna skriva om det? Tänk om jag har missuppfatta allting? Har jag en konstig åsikt?

Jag är inte den mest insatta människan. Det är Whatsapp och Facebook som håller mig uppdaterad om händelser i världen. Ibland kan jag snabbt bläddra igenom en tidning. Jag har aldrig varit den personen som forskar eller vill veta allt om ett ämne. Det finns de personer som är väldigt kunniga eftersom de har läst sig in på ett ämne. Jag har en del åsikter och tankar, men vill inte alltid lyfta fram dem eftersom jag är osäker om jag vet tillräckligt. Jag är lite av perfektionist och lämnar inget på hälft. Detta sätter därför stopp på mitt skrivande.

Mycket av det jag skriver i min blogg är mina egna tankar och erfarenheter. Vi har alla rätten till vår åsikt och vi upplever saker på olika sätt. Jag har kanske inte allting på koll, men jag vågar skriva om det som är viktigt för mig. Jag är glad och tacksam för de kommentarer som jag har fått då jag har vågat skriva om min innersta tankar och erfarenheter! Jag försöker hela tiden utveckla mig själv som skribent och skulle villa hitta en balans mellan de mera vardagliga och humoristiska situationerna och mina djupaste funderingar. Dessutom försöker jag leka med språket och på ett mer nyanserat och humoristiskt sätt skriva om olika händelser. Jag har mycket att lära mig, men samtidigt vill jag påstå att jag har kommit en bit på vägen. Om man jämför mitt allra första inlägg med mitt senaste inlägg, så finns det en enorm skillnad.

Det här är mitt sätt att be om ursäkt för tystnaden! Det finns mycket tanke och tid bakom de inlägg jag skriver och det är inte alltid lätt att sätta sig framför datorn och skrapa ihop ett par rader eller meningar.

bilden tagen härifrån

ps. jag började skriva det här inlägget kl. 20:24. nu är klockan 21:10. det är inte så där bara att skriva ett inlägg. inte i alla fall för mig.

Everybody get it started, I'm on top of the world, What a feeling

Gymmet och jag har vandrat tillsammans i snart fyra år. Vår relation har haft både bra och dåliga tider och ibland kan de dåliga tiderna ha varat i flera månader. Speciellt på somrarna har vår relation tagit en smäll och vi har tagit en paus. Ändå har vi alltid hittat tillbaka till varandra och börjat om från början. Vår relation blir starkare för varje år som går.

Vad är det som motiverar mig att gå till gymmet? Varför har jag inte ännu sagt upp mitt kontrakt med mitt gym?

Det första jag måste säga är att jag är ingen expert när det kommer till gym och träning. Träning är något jag med tiden har börjat älska och något jag vill prioritera i mitt liv. Träning har aldrig tagit första plats i mitt liv och kommer aldrig att göra det. De senaste året har jag verkligen funderat på vad som motiverar mig och vilka motiv jag har för mitt tränande. Jag skulle ljuga ifall jag sa att utseende inte har något med saken att göra. I början var utseende det som motiverade mig. Kesäkunto var mitt mål. Ganska snabbt märkte jag att det inte var hållbart. Det blev helt enkelt inte till något. Jag gav upp.

Hur mycket jag tränar variera väldigt mycket med hur min livssituation ser ut. Under praktikperioden i september tränade jag endast under veckoslutena eftersom jag inte hade tid. Under lugnare perioder tränar jag 3-5 gånger i veckan. Jag tror det är viktigt att lyssna på sin kropp och vilka signaler den ger. Jag tror inte att träningen skulle ha haft någon effekt under praktikperioden eftersom jag var trött och min kropp behövde få vila efter en dag på skolan. Jag tror samtidigt att det ändå var viktigt att jag fick tid att fara till gymmet under veckoslutena eftersom det gav mig energi till resten av veckan.

Det här citatet beskriver väldigt bra hur jag har utvecklat en liten kärlek till gymmet. Om ni hade frågat mig för något år sedan, så skulle jag aldrig ha trott att jag skulle orka 120 kg i bänkpress! Det är otroligt vad kroppen orkar och kan. Visst känns det trögt ibland då det inte går framåt, men det finns inget som slår känslan då man äntligen slår sitt rekord!

Största motivationen får jag nog av att se hur träning påverkar hela mitt välmående. Både det fysiska och psykiska! Under sommaren har jag cyklat vädligt mycket p.g.a. jobbet och ibland har sträckorna varit 5 km. Jag tror inte jag skulle ha orkat cyklat så mycket för tre år sedan. Skolvägen kunde förr kännas tung. Man märker att man orkar mera av riktigt små saker. På ÅA finns det vädligt mycket trappor och jag kan ärligt säga att jag inte har tryckt på hissknappen en enda gång det här läseåret. Hissen har nog föregående läseår varit mycket mera i användning.

Till det psykiska välmående. Jag har märkt med mig själv att min koncentration och motivation har förbättrats. Speciellt sådana dagar man har hunnit till gymmet på morgonen. Det är svårt att i ord förklara hur det psykiska välmåendet påverkas, men det har skett en förändring. Samtidigt är det lite svårt att säga hur andra upplever mitt beteende. Om ni frågar mig så är jag mer stabil nu för tiden och jag blir inte lika lätt sur eller irriterad. Visst händer det med jämna mellanrum att man blir irriterad, men ofta beror det på sömnbrist. 

Jag älskar att gymma för att man får utmana sig och verkligen töja på sina gränser, samtidigt som man märker en stor skillnad på det psykiska och fysiska välmåendet! Gym är inte det enda alternativet för träning och jag tror det är viktigt att man hittar sin grej. Kanske är det löpning, simning, en lagsport eller något helt annat. För mig är det gymmet!

Tänk om!

På lördag avslutades kursen "Träning av sociala färdigheter hos barn". Det här är en av de mest intressant och nyttigaste kurserna jag har gått under min studietid. Det är väldigt konstigt att det inte är en obligatorisk kurs i vår utbildning. Kursen lämnade många tankar och funderingar. Jag är i alla fall av den åsikten att skolan satsar alldeles för lite tid på att träna sociala färdigheter. Är det inte viktigare att vi kan be om hjälp eller lyssna på andra än att kunna små detaljer om solsystemet eller om ett ord är ett adjektiv, verb eller substantiv?

Jag vill inte undervärdera faktakunskapens betydelse och jag anser att det är viktigt med en allmänbildning. Vi behöver kunskap om hur vi ska räkna procent och vad i historien som har påverkat hur världen ser ut idag. Men lika mycket behöver vi kunskap om hur vi ska uttrycka känslor och att klara av ett svårt samtal. Dessutom är skolan ett ypperligt ställe där barn kan träna på sociala färdigheter. Skolan är ett ställe där de är varje dag och i flera år, det finns jämnåriga men även människor i olika åldrar och en plats där man lär sig att samarbeta och ta ansvar.

Många barn idag saknar de grundläggande sociala färdigheterna då de börjar skolan. Vad det beror på kan diskuteras. Själv tror jag att det beror på alla förändringar i samhället. Vi lever ett stressigt liv, vi har inte tid att ta hand om våra barn och då vi är hemma så sitter vi vid skärmarna istället för att umgås. Jag tror i alla fall att det är viktigt att vi ger alla elever samma möjlighet att nå till en viss nivå då det kommer till sociala färdigheter. Ifall skolan skall förebereda eleverna för framtiden behöver de kunna behärska sig själv, följa och ge instruktioner, hjälpa andra och hantera misslyckanden. De kommer inte annars att klara av studierna framöver, för att inte tala om att få och behålla ett arbete. Jag tror inte någon vill ha en kollega som under arbetsdagen kan få ett utbrott eller en kollega som inte tar sitt ansvar och aldrig kommer med egna förslag.

Enligt Goldstein är de åtta grundläggande sociala färdigheterna dessa: 

1. Att lyssna

2. Att inleda ett samtal

3. Att samtala

4. Att ställa en fråga

5. Att tacka 

6. Att presentera sig 

7. Att presentera andra

8. Att ge komplimanger 

Då jag funderar på de elever jag har mött då jag varit på praktik eller vikarierat så är det inte självklart att de kan dessa färdigheter. Man lyssnar inte på vad klasskamraten säger utan man börjar tala själv, man sitter vid bänken och gör ingenting för man vågar inte ställa en fråga eller man tar bara förgivet att man får låna en kamrats penna utan att säga "tack för lånet".

Skolan arbetar mycket med sociala färdigheter i undervisningen. Eleverna lär sig att lyssna på varandra, man arbetar i par och i grupper, man lyssnar till instruktioner och följer dem. En stor del av skolvardagen tränar de sociala färdigheterna. Ibland tror jag dock att det kunde vara bra att målmedvetet träna olika färdigheter. Varför inte byta ut en modersmålslektion till en lektion då man tränar att förstå sina och andras känslor? För att nå ett mål krävs det träning, inte bara en gång utan flera gånger. Det finns så mycket material och tipsbanker på hur man kan träna sociala färdigheter! Jag tycker inte att vi skall glömma den sociala träningen, utan lyfta upp den i skolan och verkligen träna på dessa färdigheter. Jag kommer i min undervisning att ta in olika metoder för att träna den sociala kompetensen. För jag anser att det är av större vikt att kunna be om förlåtelse än att kunna namnge alla Finlands sjöfåglar.

Jag känner mig i alla fall väldigt inspirerad efter den här kurser och jag hoppas verkligen att allt fler lärare skulle se vikten i att arbeta med sociala färdigheter. TÄNK OM! Arbeta med social kompetens i skolan!

take the world by storm

Jag har bestämt mig för att försöka skriva 1-2 inlägg per vecka. Realistiskt sett blir det säkert ett inlägg per vecka, men säkert finns det veckor jag har mer inspiration. 

Det är fredagkväll och jag sitter ensam hemma med en tekopp i handen. Eller jaa, tekoppen har jag satt på bordet under tiden jag skriver detta. Jag har många grannar och en av dem har bestämt sig för att ordna en fest idag. Jag kan höra klart och tydligt musiken dunka från en av lägenheterna. Tidigare ikväll kunde jag sjunga med i Adeles Someone like you eftersom väggarna inte är så tjocka här i huset. Jag vet inte när Someone like you blev en partylåt, men kanske de hade lust för en tryckare mitt i allt, för att återuppliva gamla minnen. Vem vet?

Jag har många gånger skrivit om hur det är att bo ensam. Både de positiva sidorna men även de mindre positiva sidorna. Jag trivs bra ensam och kunde inte tänka mig att göra något annat än dricka te och titta på Vain Elämää denna fredagkväll. En helg för mig själv eller några dagar utan program kan ibland kännas väldigt skönt. Samtidigt finns en rädsla för att man drar sig undan eller inte orkar engagera sig i det sociala mera.

Många av mina vänner har flyttat bort från Vasa, främst till Åbo. Så den här hösten har varit väldigt annorlunda. De man är vana att se vid Åbo Akademi kan man inte mera säga hej till eller high-fivea när man går förbi dem i korridoren. De har ersatts av andra människor. Ärligt sagt så kan det ibland känns lite ensamt. Som tur är de vänner för livet, så de försvinner inte så där bara, men en skärm ersätter inte den fysiska närvaron. Det är spännande tider jag lever i. Det skall bli roligt att se vart man själv hamnar men även vart alla vänner hamnar. Vart flyttar man? Var börjar man arbeta? Det är roligt att se hur livet fortsätter. Samtidigt som det är spännande tider så är det också skrämmande. Studiebubblan börjar så småningom spricka. En spricka i taget.

Jag har många vänner kvar i Vasa och är väldigt tacksam för dem! Jag har tyvärr märkt att man inte orkar engagera sig lika mycket i det sociala livet mera. Mitt fokus är på pro graduavhandligen och på det faktum att jag snart har min magisterexamen. Jag funderar på flytt och arbete. Det är bra att vara förberedd och tänka långsiktigt, men samtidigt tänker jag utmana mig själv och leva i nuet. Jag vill inte komma ihåg den här hösten och vintern som en tid då studierna tog över. Jag vill njuta av min tid kvar i Vasa, för det här är en underbar stad och hör till bästa tiderna i mitt liv! 

Idag fick jag och Sofia besök från Åbo! Reunited <3

If you need me to be with you, I will follow, where you lead

Jag ber om ursäkt för att det har varit så tyst. Jag har haft praktik sedan början av september och jag har inte haft tid eller ork att göra något annat. Även om det låter brutalt så måste jag säga att jag älskar mitt yrke! Jag skulle inte kunna tänka mig göra något annat än att vara lärare. På onsdag hade jag min sista lektion och på torsdag kunde jag äntligen säga att praktiken är avklarad och godkänd. Det har varit fyra underbara veckor och om det skulle vara upp till mig, så kunde jag fortsätta fyra veckor till. Visst har det funnits tunga dagar då man har suttit till kl. 20 på Övis och planerat lektioner. Det har varit mycket arbete men det är de positiva tankarna och känslorna som ligger högst upp. Det här är vad jag vill göra och det här är yrket mitt hjärta brinner för. Jag är tacksam för alla underbara elever jag har fått möta och min fina handledare! Det här är den bästa praktikperioden under mina fyra på PF och nu känns det bra att köra loppet till slut och sedan få börja arbeta, helt påriktigt.


För att komma igång med bloggandet ign tänkte jag skriva om en sak jag hörde om på radio. Det finns en lek eller en utmaning som heter "describe yourself in 3 fictional characters". Nu skall ni få min lista och ni som känner mig bra, har jag klarat av uppgiften?

1. Katniss Everdeen

Jag känner igen mig i Katniss. Det är främst hennes styrka, men även sårbarhet. Hon vill klara sig själv och hon kämpar med sina egna tankar. Hon tar inget skit och är väldigt målmedveten. Samtidigt finns den där andra sidan. De personer hon verkligen litar på får se en annan sida av henne. Den mera sårbara sidan. Till sist måste man inse att man inte klarar sig själv och att man måste luta på någon annans axel.

2. Lorelai Gilmore 

Ni som har sett Gilmore Girls vet vem jag talar om. Även om jag inte blev gravid vid 16-års åldern finns  det något i hennes personlighet som jag kan relatera till. Hon har en tendens att göra bort sig och säga de mest opassande sakerna. Även om hennes liv inte alltid går som hon hade tänkt sig så gör hon det bästa av situationen och lever i nuet. Hon är helt enkelt lite galen. Om Katniss är den mera seriösa sidan av mig så är Lorelai motsatsen. I början av serien har Lorelai även lite otur med kärleken och skämt om att vara singel resten av livet framkommer. Hon hittar till sist någon och det roliga är att om jag skulle beskriva min "dröm man" så skulle hennes kärlek i serien passa väldigt bra in på min beskrvning.

3. Rapunzel (från Tangled) 

Rapunzel beskriver en mer blåögd sida av mig. Hon ser det bästa i alla och i alla situationer. Ibland är hon lite blåst och borta med vinden, men klarar ändå av alla situationer med att bara vara sig själv. Hon vågar leva ut sina drömmar och nå de mål hon har satt upp. Om jag skall vara helt ärlig så bor det även en liten prinsessa inom mig, tro det eller ej. Hon träffar en snygg och charmig kille, de är ute på ett äventyr och blir förälskade. Inte så dåligt om man frågar mig. Det här är mer min "barnsliga" och drömmande sida.

Det här var inte en så lätt uppgift. Det fanns många andra karaktärer jag funderade på t.ex. Bridget Jones, Mulan, Felicity och Belle. Rolig uppgift var det i alla fall, för nu kanske ni får veta något om mig som ni inte visste förr.

Tacksam och glad

Jag är vid liv och mår bra. September har varit full rulle och jag förstår inte hur det redan kan vara oktober. Jag nämnde i mitt senaste inlägg att min höst börjar med en praktikperiod. På onsdag hade jag min sista lektion och på torsdag kunde jag äntligen säga att praktiken är avklarad och godkänd. Det har varit fyra underbara veckor och om det skulle vara upp till mig, så kunde jag har fortsatt fyra veckor till. Visst har det funnits tunga dagar då man har suttit till kl. 20 på Övis och planerat lektioner. Det har varit mycket arbete men det är de positiva tankar och känslorna som ligger högst upp. Det här är vad jag vill göra och det här är yrket mitt hjärta brinner för. Jag är tacksam för alla underbara elever jag har fått möta och min fina handledare! Det här är den bästa praktikperioden under mina fyra på PF och nu känns det bra att köra loppet till slut och sedan få börja arbeta, helt påriktigt.

wake me up when september ends

Lite under tre veckor och sedan börjar studierna igen. Den här sommaren har gått fort och det känns som om hösten knackar på. Med tanke på vädret så är hösten redan här. Jag vill i alla fall tro att det ännu kommer några varma dagar.

Igår betalade jag äntligen kåravgiften och anmälde mig till några kurser. Det kändes konstigt att endast anmäla sig till höstterminen och verkigheten slår till. Jag kan vara klar med studierna efter den här hösten! Det känns så overkligt. Min höst kommer att börja med praktik. Jag tror det kommer att vara en riktigt ordentlig duns tillbaka till verkligheten. Praktikperioderna har aldrig varit lätta och de är tunga både fysiskt och psykiskt. Det här är vår sista praktikperiod på Peffan, vilket betyder att kraven också är på en annan nivå. Samtidigt som det känns tungt, så tror jag det blir bra att ha praktik genast i september. På det sättet får man den ur vägen och man behöver inte stressa över den resten av läseåret.

Resten av hösten kommer handla om att få pro graduavhandlingen färdig. Dessutom har jag tre kurser jag måste gå för att skrapa ihop de 300 studiepoäng som krävs för examen. Det bästa är att det handlar om valfria kurser, så jag kan välja det som låter mest intressant! De kurser jag har anmält mig till är "Hörselmedvetenhet och tecken som stöd", "Träning av sociala färdigheter hos barn" och "Begåvade barn och ungdomar". Hur intressant låter inte det? Jag ser i alla fall jättemycket fram emot kurserna och hoppas de blir lärorika!

Så här ser mina planer för hösten ut. Jag har ännu två veckor arbete kvar som jag ser fram emot. Jag har verkligen trivats på mina arbeten och skall njuta av dessa två veckor! Jag hoppas dock på att få ledigt vecka 35, så att jag kunde få vila veckan innan praktiken börjar men få se hur det blir!

One man's trash, that's another man's come-up

Jag tror jag någon gång förr har skrivit om att det alltid går extra pengar då det t.ex. är sommarlov eller jullov. Några nya plagg har hittat sig till mitt klädskåp och det bästa är att jag har betalat sammanlagt ca. 13€ på dem! Kan ni förstå det? Det lönar sig att åka till olika loppis, för man vet aldrig vad man hittar. Det är flera gånger jag har kommit tomhänt hem, men jag har inte gett upp och de senaste gångerna har jag haft mera tur. Vad tycks?

En vit kofta! Superfin och behövde verligen en ny tröja.

Esprit grå tröja med detlajer vid midjan. Snyggast då man har den fastknäppt.

Jeans! Det bästa är att någon har sytt in byxorna där bak så att de sitter perfekt på mig.

Jeans-skjorta! Jag har redan en, men den har blivit så stor på mig så det var dags att hitta en mer sittande skjorta.

Mönstrad t-skjorta! Det roliga är att jag tittade på den här t-skjorta i H&M i början av sommaren, men köpte den aldrig. Några månader senare hittar jag den billigare på loppis.

it's not unusual

Först vill jag säga TACK för alla fina kommentarer jag fick för mitt senaste inlägg. Det värmer mitt hjärta att ni läser  och tar del av det jag skriver!

Under den här sommaren har fått se många olika lägenheter. Jag har varit hemma hos många veteraner, veteraners änkor och seniorer. Det jag varje gång förundras över är likheterna som finns mellan dessa lägenheter. Ibland funderar jag nog om butikerna har haft sämre utbud (stämmer säkert) förr eller om det finns en hemlig överenskommelse mellan alla seniorer.

Nästa gång du besöker din farmor, mormor, farfar eller morfar så sök efter dessa kännetecken i deras lägenhet! Jag tror du får pricka in i alla fall två eller fler av dessa kännetecken.

1. Hylla

De flesta har en massiv hylla, ofta i tre olika delar med både vitrinskåp, lådor, vanliga skåp och öppna hyllor. Dessutom är de ofta i mörkt trä och handtagen är guldfärgade. Dessa hyllor var säkert populära en tid och kan jämföras med dagens Kallax (Ikea) hylla som finns i de flesta hem. 

Ofta finns det tre bredvid varandra och varje hylla kan ha lite olika utseende. På denna syns att det kan finnas både vitrinskåp, vanliga hyllor och lådor. (bild lånad härifrån.)

2. Mattor överallt

Jag vet inte vad det beror på men det finns MYCKET mattor hos seniorer. Det kanske beror på att de lättare fryser om fötterna. Hur som helst, så hör det inte till mina favorit sysselsättningar att föra mattorna ut och dammas eftersom det finns säkert 15 av dem. Försök sen komma ihåg varifrån du tog varje matta när du hämtar dem in igen.

3. Stilen på mattorna 

Det finns många olika stilar på mattorna, MEN ofta finns det i alla fall en matta (om inte fler) som har en mer östländsk stil. Det finns olika färger och mönster men den där östländska "touchen" finns. Den vanligaste färgen är kanske röd, vinröd, brun, och beige. 

Ofta är det alltså något i den här stilen, men som sagt kan mönstrena och färgerna variera. (bild lånad härifrån)

4. Tavlor överallt 

Har vi blivit latare på att sätta upp tavlor eller väljer vi nu för tiden tavlor som täcker hela väggen? Hos seniorier hittar man tavlor på nästan varje vägg, både fotografier och målningar. Det känns ibland som om man kommer till en utställning. Dessutom finns det alltid en tavla som man funderar att "va sjutton gör den här tavlan här?". Det handlar om motiv som inte alls passar in t.ex. tavlor med lite sexuella drag.

5. En viss stil på soffgruppen och/eller matbordet

Jag vet inte vad jag skall kalla stilen för, men om man googlar rokokoo soffa så stämmer det ganska bra överens. Ofta finns det en soffa, några stolar och ett bord som hör till samma serie. Det finns även matbord och stolar i samma stil. Det bästa var en gång då jag samma vecka var hos två olika kunder och de hade exakt samma mönster på tyget dessutom. Ofta är det blommor eller något annat fint mönster, enfärgade ser man sällan. 

Detta är en typisk syn i dessa lägenheter. Det finns även matbord och stolar i samma stil. (bild lånad härifrån)

Det finns även flera kännetecken, som t.ex. mycket böcker, liknande stil på porslinet och fotografier av nära och kära överallt. Dessa fem är kanske de jag mest har reagerat på! Det skulle vara roligt ifall du kommenterade här under hur många av fem din mormor, morfar, farmor eller farfar får.

Once in a while, I ask myself, what am I doing?

Ibland blir man irriterad på sig själv. Man blir irriterad på samhället och alla de tankar som snurrar i ens huvud. Jag cyklade precis till Siwa, som är 400 meter från var jag bor. Jag skulle snabbt köpa några saker och sedan cykla tillbaka hem. Denna lilla resa tog högst 15 minuter, men ändå funderade jag på att sätta smink på mig. Kan ni förstå det?

För tre år sedan besökte jag läkaren på grund av min akne. Först fick jag en salva jag skulle pröva, men den fungerade inte alls. Mitt ansikte blev alldeles torrt och det sved flera timmar efter att jag hade lagt på det. Jag kontaktade läkaren igen och den här gången fick jag piller. Läkaren berättade inte något desto mer, men jag var glad och nöjd. Först när jag gick till apoteket förstod jag att det var p-piller. Eftersom jag var färdig att pröva allt så började jag äta dem och vips! så var min akne bättre. Jag åt dessa piller i två och ett halvt år och slutade med dem i julas. Det fanns en hel del orsaker till varför jag slutade äta dem, men jag tänker inte ge mig in på den diskussionen just nu. Det enda jag kan säga är att fundera några gånger innan du börjar äta p-piller och diskutera med din läkare! Jag fick först två år senare veta att jag ätit något av de starkaste pillrena som finns på marknaden. Läkaren bara gav dem till mig utan att säga något desto mer.

Vad har detta och göra med min korta resa till Siwa? Joo, min akne har kommit tillbaka efter att jag slutade äta pillrena. Jag skulle nästan våga påstå att det är värre nu än före jag började äta piller. Jag måste säga att jag inte helt kommer ihåg hur det var innan, så detta är endast en vild gissning. Jag tänker vara helt ärlig, det suger att ha akne och det är något jag funderar på varje dag! Jag har svårt att gå till matbutiken eller gymmet utan foundation. Det senaste exemplet är från idag. Jag satt foundation på mig innan jag cyklade till gymmet idag på morgonen. Jag vet att det är dåligt för hyn att man har smink på sig när man svettas, men jag klarar helt enkelt inte av tanken att människor kan se min akne.

Det värsta är att INGEN ger sig ett skit i hur mitt ansikte ser ut på gymmet. Det är endast jag. Det är endast jag som tänker på det. Jag skulle inte villa vara påverkad av samhället och skönhetsidealen, men måste medge att jag påverkas. Det är dumt att påstå något annat. Det här är ett ämne som ligger nära mitt hjärta (vilket kanske syns i valet av tema till kandidat- och pro graduavhandlingen)! Jag tror det är viktigt att vi blir medvetna om dessa tankar för att kunna arbeta med dem. Vi kan inte vinna, om vi inte vet vad det är vi strider mot. Jag är inte ännu redo för att lägga upp en bild på mig utan smink, men ännu någon dag ska jag göra det! Första steget är att inte skämmas. Det första steget är att cykla till gymmet utan smink eller att promenera till butiken med huvudet högt. Det kommer att vara jobbigt. Skitjobbigt, men jag skall försöka!

I live life like my blood type, B positive

Det har varit en lång tystnad. Jag har inte glömt bort min blogg, men om det finns någon där ute (skulle vara chockad om det fanns någon) som brukar kolla in här, så ber jag om ursäkt för denna tystnad.

Jag kan inte förstå att hälften av sommaren redan har flygit förbi! Det känns som om juni just började och nu är vi redan i mitten av juli. Min rädsla för att denna sommar skulle bli långtråkig och trög har bevisat sig vara fel. Stundvis har det varit tråkigt och kanske ensamt, men jag har hunnit med mycket och jag har ännu mycket att se fram emot! Det som har varit lite tråkigt är att jag inte har hunnit med de sommarsysslor jag hade tänkt mig. Det har varit så dåligt väder så man har inte villat åka till stranden eller sitta på en terrass. Vi får hoppas att vädret skulle bli bättre så att jag hinner med allt det jag har tänkt!

Jag är vädligt glad och tacksam över mina två jobb. Det har varit mycket givande och roligt på arbete! Mina veckor och dagar ser alltid lite olika ut, men jag tycker om variation. Om det är någon som läser och funderar vad jag arbetar med, så jobbar jag på Senioripalvelu (för det mesta städar jag hos veteraner och seniorer, men kan även göra annat) och dessutom är jag personlig assistent. Jag kan berätta er att städning är ett tungt arbete. Efter en fem timmars arbetsdag så är man helt slut. Då man kommer hem äter man en stor portion mat eftersom man är vrålhungrig och sedan somnar man på soffan. Det är intressant hur utmattad man kan bli av städning! Då man städar går det bra, men genast då man kommer hem är det som en våg av trötthet skulle skölja över en.

Vad har jag hunnit med så här långt under sommaren? Jag har skrivit två tenter, gått en kursen "Språkstörningar" och skall ännu skriva en tentamen i anknytning till den kursen. Jag har även varit på världens bästa konsert! Vi firade mamma och pappas 50-års dag med en stor fest för två veckor sedan. Jag har även hunnit spendera kvalitetstid med många fina vänner! Det har varit allt från lunch på Alexander (restaurangen på skolan), filmkvällar och hemmakvällar.

Lycka är att få arbeta på samma ställe som en av mina närmaste vänner! Den här bilden togs efter en åtta timmars arbetsdag. Det är sällan det blir så långa dagar, men den här dagen tvättade vi 33 fönster och 10 glasdörrar. Allt som allt blev det 152 glasytor. De sista två timmarna var nog ganska "hajoo", men vi klarade det!

Jag gick alltså en tre dagars kurs som hette "Språkstörningar". Väldigt intressant och lärorik. Då man har föreläsningar sex timmars föreläsningar behöver man tydligen tre olika koppar: kaffe, smoothie och vatten.

Det har även blivit mycket fotboll (och lite volleyboll) då det har spelats EM. Som tur har det varit dåligt väder så att man med gott samvete har kunnat sitta inne och se tre matcher, som mest, under en kväll. Slutresultatet blev verkligen INTE det jag ville och måste medge att jag ännu är väldigt bitter.

14 juni såg jag Muse för tredje gången, den bästa konserten hittills! Lycka är att få stå på andra raden och dessutom en sådan konsert där scenen är lägre ner så att Muse skall vara närmare fansen! Jag kan inte ens beskriva hela keikkan eftersom den var så "mindblowing". Soffi kom dessutom övernatten till oss så vi spenderade föjande dag i stan.

Matt! <3 (Kameran zoomar ut av någon anledning så jag säger bara att de var närmare än så här)

Chris! <3

Dom! <3

Midsommaren spenderade jag ute i Korsnäs skärgård med två fina vänner! Det var så skönt att få komma ut till någons villa. Ibland känner man sig lite instängd i centrum av Vasa och de fyra väggarna i lägenheten börjar bli lite tråkiga att stirra på.

Mamma och Pappas 50 + 50 års fest! Vi hade perfekt väder hela kvällen och festen var vädligt lyckad. Vi hade dekorerat så fint och maten var god. Jag höllmitt första tal någonsin och dessutom på finska! Det gick väl helt bra.

Vi fick även njuta av live musik, då Anton och några av hans vänner uppträdde!

Jag hade ansvar för photoboothen och fick många lyckade bilder! Jag besällde alla bilder som retrofoton från Smartphoto och de hade nått fram till min postlåda idag. Jag är vädligt nöjd med slutresultatet!

Då jag var hemma hann jag även se Sunes sommar på Finns sommarteater. Två dagar i rad dessutom. Anton var lika duktig som alltid! Jag skulle rekommendera er att se den, men jag såg sista föreställningen, så ni missade er chans! Tyvärr!

Resten av sommaren är ännu lite öppen! Jag lever med attityden "en vecka i taget". Jag hoppas på att ännu hinna fara och plocka blåbär och jordgubbar, åka till Powerpark, besöka Replot och kanske fara på en liten resa till Åland. Får se vad det blir med allting, men skall försöka hålla bloggen mera uppdaterad.

ps. Biffy Clyro har kommit ut med ett nytt album under sommaren! Det hör även till höjdpunkterna för sommaren. Jag ber om ursäkt ifall mina grannar blir irriterade på att lyssna på samma låtar hela tiden, men jag kan inte göra något åt att albumet är SÅ BRA!

I can't stop the feeling

De senaste sex somrarna har jag jobbat på FDUV:s sommarläger. Det jag är van med är att jag jobbar tre veckor i juli. Dessa veckor är man på ett och samma ställe med samma personer 24/7. Du får fem måltider per dag och tillsammans planerar man veckans program. Dessutom är du ledig både i juni och augusti, ifall du inte har fått något annat jobb. Det här är första sommaren jag har ett "normalt" sommarjobb och det finns mycket jag förundras över hela tiden.

Tänk att man får vakna varje morgon i egen säng och göra sig färdig i lugn och ro. På läger skall du se till att både du och din deltagare är färdiga att gå och äta morgonmål ca. 8:30. Nu far jag till arbetet ungefär 9:30 och sedan arbetar du effektivt några timmar. Resten av kvällen kan du hitta på vad som helst! På läger arbetar du egentligen 24/7 och hela juli är du på läger, vilket betyder att du inte hinner träffa familjen eller vänner. Det har varit ganska skönt på läger då man har fått maten serverad och god mat dessutom. Nu måste jag ta med egen mat till arbetet och se till att jag sedan har något i kylskåpet då jag kommer hem eftersom jag är vrålhungrig efter arbetet.

Det finns fördelar och nackdelar med både ett "normalt" arbete och en lägersommar. Just nu njuter jag av att få arbeta vissa dagar och vissa tider. En annan stor födel är det att man får lön under hela sommaren. Även om det inte är stora summor, så får du lön alltid med jämna mellanrum. Det skall bli intressant och se ifall jag orkar hela sommaren, eller om jag blir trött på att arbeta vid något tillfälle. Läger har den stora fördelen att du jobbar intensivt i tre veckor och sedan kan du göra något annat resten av sommaren. Samtidigt kan resten av sommaren bli ganska långtråkig ifall du inte har planerat in något väldigt speciellt.

Jag är i alla fall glad och tacksam för nya utmaningar och för nya erfarenheter! Jag ser mycket framemot den här sommaren och allt som komma skall. Den här låten är bara SÅ BRA! Man blir på så gott humör och det här är verkligen en S O M M A R låt. 

If it ain't love, why does it feel so good?

Tillbaka i Vasa! Skönt med egen lägenhet och egen säng. Jag älskar att vara hemhemma, men nog har min lägenhet i Vasa blivit mitt hem. Under de första åren så kände jag kanske inte samma kärlek mot min lägenhet, men för varje år som har gått desto mer älskar jag den. Eftersom jag snart har bott fyra år ensam, så blir det svårare för varje gång att vara hemhemma. Det låter kanske lite elakt, men det är inte så jag menar. Jag älskar min familj, men jag är så van att få sova i en större säng utan någon som snarkar bredvid mig, jag gör min egen mat och jag har helt andra rutiner. Tre somrar hemhemma har jag klarat av men vet inte om jag skulle klara av en fjärde. Det skall bli riktigt intressant att vara i Vasa under sommaren och jag ser verkligen framemot det!

En annan orsak varför jag är extra glad idag är att jag just har skrivit på ett arbetsavtal! Det har varit en ganska jobbig vår med allt jobbsökandet och alla svar man inte har fått. Om jag skall vara helt ärlig så har det tagit mycket på min självkänsla och min tro. Nu har jag äntligen ett jobb och även om det bara är ett deltidsarbete så är jag glad och nöjd! Dessutom får jag på min första dag arbeta med en av mina närmaste vänner här i Vasa. Kan det blir bättre? Tror inte det. Det känns som en tyngd har lyfts från mina axlar och att ju nu äntligen kan njuta och inte hela tiden oroa mig. Även om det har varit en jobbig vår, så har den också varit lärorik på många sätt.

Hoppas ni alla får en underbar sista maj!

You’re not alone, we're in this together

Det finns vissa saker eller drag hos en själv som man blir irriterad på. En av de drag jag blir mest irriterad på hos mig är att jag är vädligt bekväm. Jag trivs bra hemma, ensam och med nästan inget att göra, även om jag egentligen inte alls gör det. Jag blir lätt uttråkad, störd på mig själv och mina tankar. Låter det här konstigt? Jag skall försöka förklara.

Jag har varit hemhemma snart i två veckor. Det jag har åstadkommit under dessa dagar är två dagar som vikarie, två gradu undersökningar och mycket tid ensam hemma. Låter som ett underbart sommarlov eller va? Om jag inte skulle vara så bekväm av mig kunde jag ha hittat på en massa roligt program med kompisar eller familjen. För det jag skulle villa göra när jag är här nere är att just träffa mina vänner. Jag har väntat på ett samtal och varit beredd på att åka upp till Vasa hela veckan, så all min tankeverksamhet och energi har gått åt till detta. Jag skulle bra ha kunnat planera in roligt program även om planerna mitt i allt skulle ha ändrat. Nu har jag varit uttråkad och mina tankar har snurrat runt en och samma sak, vilket har sänkt på orken och humöret. Om man skulle träffa vänner skulle man ha annat att tänka på.

Kanske du också har ett drag som du blir irriterad på? Jag vill i alla fall lära mig att komma ut från min bekvämlighetszon. Människan är en social varelse och vi behöver kontakt med andra människor. Jag älskar mina vänner och min familj, men spenderar jag verkligen tid med dem eller tar jag dem bara förgivet? Jag tror det är viktigt att vi ibland blir irriterade på oss själva så att vi kan utvecklas och växa som människor.

Det att man är bekväm och trivs ensam behöver nödvändigtvis inte vara en dålig sak, men det finns en gräns. Jag tror inte heller att det är hälsosamt att man hela tiden behöver vara med någon för att man inte klarar av att vara ensam. Vi alla är olika när det kommer till hur mycket egentid vi behöver, vissa mer andra mindre, men jag tror vi alla behöver det.

Just have a little faith

PRISON BREAK! <3

Idag såg jag ÄNTLIGEN färdigt Prison Break! Jag började med serien för kanske tre år sedan, men kom aldrig framåt från säsong två. Nu har jag sett alla fyra säsonger och det har kanske tagit mig en månad. Jag förstår inte hur jag mitt i allt kunde sluta se serien till slut?! Prison Break steg mitt i allt upp till en av de bästa serierna jag någonsin har sett. Speciellt säsong ett, vågar jag påstå, är den BÄSTA säsongen som någonsin gjorts i tv-serie världen! Jag tycker om många serier, men ingen annan säsong 1 har hållit samma standard som Prison Break. Om du inte orkar se hela serien, kolla ens första. Du kommer verkligen inte att ångra det!

Det jag älskar mest med Prison Break är att man hela tiden är "on the edge". Man sitter som fastklistrad och man lever sig in i den där världen. Hjärtat tar alltid några extra skutt när man tror att de blir fast eller att nu kommer allting att skita sig. Det är helt otroligt hur bra de har kunnat engagera tittaren och alla känslor bara väller upp! Nu skall jag ännu se filmen, när jag har lugnat ner mig och sedan är det bara och vänta på Prison Break: Sequel som kommer snart. Yey!

bilden lånad härifrån

Tästä kesä voi alkaa, nosta tanssien jalkaa

Ett ord: SOMMARLOV! 

Eller jaa, hur man nu tar det. Sista föreläsningen för det här läseåret hade jag imorse, men uppgifter har jag ännu att göra. Jag sitter för tillfället på tåget påväg hemhem. Jag vet inte hur länge jag blir i södra Finland, men i alla fall i en vecka. Jag var nämligen på arbetsintervju igår (Yey!) och skall troligtvis ännu träffa någon annan innan jag får veta om jobbet är mitt. Jag hoppas verkligen att jag får det här jobbet! Jag är ännu utan sommarjobb och behöver verkligen ett. Jag kan inte spendera min sommar i Vasa om jag inte har några inkomster. Ni får gärna hålla tummarna uppe!

Det här läseåret har varit givande på många sätt. Det har gått snabbt och det känns att för varje år man får på Peffan desto snabbare far det. Jag kan inte fatta att jag endast har en hösttermin kvar?! Fjärde året har bjudit på flera intressanta kurser, men även några bottennapp. I början av höstterminen trodde jag att jag skulle sakna det att vi inte har en praktikperiod det här läseåret. Nu när jag tänker i efterhand så tycker jag det har varit ganska skönt med endast studier. Nu kan man satsa all sin energi på avslutande praktik i september! Det skulle ha varit för jobbigt och stressigt att ha praktiken det här året. Det här läseåret har även bjudit på biämnesstudier, och efter att jag lämnat in min hemtentamen i den sista specialpedagogik kursen, så kan jag säga att jag har specialpedagogik som kort biämne!

Nu väntar jag med spänning på sommaren! Allting är ännu lite öppet, men tror det kommer att bli en bra sommar och jag ser verkligen framemot att få spenderar den i Vasa. Det enda jag har planerat är Muse keikka i juni, mamma och pappas 50+50 fest och ett bröllop i juli!

School's out, scream and shout

Sista veckan av skolan börjar idag.

Eller jaa, sista veckan av föreläsningar och övningar. Uppgiftsmänden därefter är något jag helst inte vill tänka på. Det är väldigt mycket skola just nu. Uppgifter som skall bli gjorda och böcker som skall läsas. I en hel månad har jag varit utan att göra något bara för att lärarna inte kan ge hemtentamen innan kursen är slut. Alla kurser slutar ungefär samtidigt så gissa om alla hemtenter kommer samtidigt? Smått störande när man kunde ha gjort det tidigare. Förutom TRE hemtenter, skall vi med Soffi opponera en gradu, jag har TVÅ grupparbeten som skall skrivas och presenteras och en bok att läsa till ett övningstillfälle. 

En av tenterna lämnar jag till juni, så att jag får studiestöd den månaden, så den tar jag ingen stress över, men då man desstuom har anält sig till en sommarkurs så kommer uppgifterna inte att ta slut. Så här är det att vara studerande. "Allt förmågar jag genom Honom som ger mig kraft" och det tänker jag hålla fast vid. Ibland måste man bara få ut sina tankar och det som händer i ens liv ner i skrift. Även om uppgifterna inte alltid motiverar så är studietiden nog den bästa tiden. Det är viktigt att komma ihåg att vara tacksam över att man får studera och att man får utbilda sig. Arbeta hinner man nog! 

Nu skall jag fara på lunch med Soffi och sedan skall vi försöka vara produktiva hela eftermiddagen. Klockan 17 skall jag sedan på en föreläsning om barns psykiska hälsa. Första föreläsningen var superintressant så jag ser framemot dagens föreläsning, även om den är på kvällstid! 

Come and dance to the music of the sun

Jag hade i tankarna idag att jag skulle köpa några fäggranna, fina t-skjortor. De flesta av mina t-skjortor är lite för stor och de flesta har en ganska tråkig färg. För en gångs skull tänkte jag att nu skall jag satsa lite pengar på kläder, för det är något jag gör väldigt sällan. Fattig studernade. Gissa vad jag kom hem med? INGET. Hur kan det vara så svårt?

Endera var t-skjortorna för stora, det vill säga lösa modeller. Vissa skulle kanske ha varit helt bra, men jag köper helst sådant jag är 100% säker på. Om de inte var lösa så var de korta! Jag har inget behov av att visa magen till alla som går förbi en. Jag äger inga högmidjade shorts, för i så fall skulle man kanske kunna köpa en kort t-skjorta, men helst inte. Det tredje problemet är att man måste ha topp under de flesta t-skjortor eftersom de är "genomskinliga". Jag har heller inget behov av att visa bh:na till folket som går förbi. Jag hör till dem som har tillräckligt varmt och svettigt med bara en skjorta, så jag behöver verkligen inte ha på mig två!

Om ni har tips på snygga, somriga t-skjortor, säg till! Jag är verkligen i behov av nya kläder.

Salamatie, jahdataan unelmaa salamatiellä

Ibland är det skrämmande när man tänker att man inte har talat på två dagar. Jag tog redan veckoslut på onsdag och har haft fyra lediga dagar. Jag hade inte så mycket planerat till dessa dagar, så jag har egentligen bara varit för mig själv. Det betyder att jag inte har använt rösten på några dagar! Ofta går den här munnen i ett, men ibland är det helt skönt att inte behöva säga något. Som tur fick jag finfint besök igår så jag fick prata ut allt jag hade samlat på mig under mina två dagar.

På torsdag läste jag en bok färdigt, eller jag läste egentligen hela boken på en dag. Jag hade läst kanske två kapitel veckan innan, men på torsdag blev det ett sådant flyt i läsningen att jag inte kunde lägga undan boken. Jag går en specialpedagogik kurs som handlar om elevers psykiska hälsa. Under kursen skall vi läsa två skönlitterära böcker. Boken jag läste på torsdag heter Kirre - en bok om att möta, vårda och fostra trasiga barn och är skriven av Gunilla O. Wahlström. Jätteintressant bok, men också tung att läsa! Det var nog flera gånger tårarna rann. Det är skönt att läsa andra böcker än kurslitteratur. Skönlitterära böcker ger en helt annan inblick än vad kurslitteratur kan göra. Då jag till exempel gick kursen Ätstörningar skulle vi läsa självbiografier och det gav mycket mer än kurslitteraturen.

Klockan är 19:45 och jag funderar på att fara och sova så småningom. Jag tänkte vakna kl. 3 inatt för att se Pikkuleijonat vinna världsmästerskapen! Få se vad det blir av det, men jag skall i alla fall försöka se matchen. Det känns väldigt "lame" att ligga och sova ifall Finland vinner Sverige (!!) i u18-världsmästerskapen, så jag vill nog inte missa matchen! Konsekvenserna får jag ta imorgon, men kaffe fixar väl allt?

Isn't that worth something? Isn't that worth everything?

Slutet av veckan var helt underbar!

 På fredag var vi alltså med Karin till Fontana för att se Norlie & KKV. Vi hade på något sätt tänkt oss att de skulle komma på scen senast kl. 24, men vi fick vänta 45 minuter extra. Det kanske inte låter så farligt, men vi kände oss som gamla mommon bland alla ungdomar.  Det jobbiga med Fontana är att de kryllar av 18-åringar och ålderskrisen blir verklig när man stiger in genom dörrarna. Man är nästan fem år äldre än de flesta där! Man är så felplacerad att det inte är sant. Dessutom är jag eller Karin inte nattugglor, så vi var smått trötta. Norlie & KKV var SUPERBRA och jag ångrar inte att jag kom hem först efter kl. 2!

På lördag hade jag en lugn dag och gjorde vad jag hade lust för. Jag fick också besök av Sandra, vilket var roligt! Jag var en sväng till stan och köpte t.ex. en ny topp. På kvällen orkade jag ännu med ett Bodypump pass.

På söndag var det Kokkola och volleyboll som gällde! Och jaa, Tiikerit tog hem finska mästerskapen! WoopWoop! Det var en spännande match och det var fint att se att motståndarlaget gav sitt allt även om Tiikerit hade chansen att bryta finalserien. På kvällen blev det såklart FEST! Det var lite tråkigt att de vann på en söndag. Många hade arbete eller skola nästa dag och flera ställen var stängda i Kokkola. Vi orkade nog till 2 på natten med Soffi, så helt misslyckad fest var det ju inte ;)

Sing it away, all my troubles away

Det är fredag och jag är arg. Om jag inte kunde behärska mig skulle jag få ett utbrott. Jag tror mina hormoner spelar ett lite spel med mig, för egentligen överreagerar jag. Det är inte så farligt, men just nu känns det som droppen som fick bägaren att rinna över. Dessutom vet jag inte när jag senast ha vakna till en 8:30 morgon, så tror sömnen också har ett finger med i spelet. Hur som helst, den ENDA övningen jag missar under HELA det här läseåret (om inte hela studietiden) så måste jag KOMPLETTERA. Jag är så förbannad. Jag är den som alltid är på plats och sitter på föreläsningar. Jag missade en övning efter påsklovet eftersom jag var SJUK. Jag valde den sämsta gången att vara borta och det får jag betala för. Fan. (Jag brukar inte svära, men just nu stör det så mycket, plus att sömnbrist och hormoner spelar ett spratt på mig)

Jag försöker alltid fokusera på det positiva och det tänker jag göra nu också. Den här veckan har jag haft och har en massa roligt program!

Måndag: Dagen började på Tritonia med att göra en statistik tentamen. Det var kanske inte så roligt, men vi fick den gjort och inlämnad. På kvällen träffade jag min underbara cellgrupp, så dagen kunde inte ha varit bättre!

Tisdag: Jag började dagen med ett gympass och en lugn morgon. Jag och Soffi åt glass ute i solskenet. På kvällen var vi och se WasaSpexet, Moder Teresa. Jag vet inte när jag senast skulle ha skrattat så mycket!

Onsdag: Genast efter skolan promenerade vi till busstationen och riktade blickarna mot Kokkola. Det var finalerna som gällde! Eller första finalmatchen. För att vinna finska mästerskapen behövs tre vinster. Idag fortsätter det!

Bilden lånad härifrån

Torsdag: Fina Sandra är på besök i Vasa, så fick träffa henne efter en allt för lång tid sedan sist!

Fredag: På kvällen kommer Karin på besök, vi skall äta tortillas och sedan skall vi till Fontanan för att se Norlie & KKV. WoopWopp!

Imorgon skall jag ha en alldelse lugn dag! Bara var för mig själv. Jag tycker om att träffa vänner och vara social men jag behöver också få ta tid för mig själv och bara vara hemma. På söndag bär det mot Kokkola igen! Då kan ni troligtvis se mig på TV.

Because I'm happy

Vilket underbart vårväder! Man känner sig så mycket piggare och gladare när man får vakna upp till solsken. Hela staden vaknar till liv och man känner hur man fylls med ny kraft. Våren är kanske min favorit årstid, det är inte för varmt och inte för kallt. Solen kommer fram, fåglarna sjunger, blommorna blommar och mössan kan man lämna hemma. Jag njuter verkligen av våren och det här fina vädret!

Jag kom för ungefär två timmar sedan hem från en 1h och 30min powerwalk. Jag hade gått två varv runt Metviken och hade inte fått nog, så det blev ett tredje varv. Metviken är ett superfint ställe alldeles bredvid var jag bor. Jag vet inte hur långt det är att gå runt Metviken, men skulle gissa ungefär 1,5 km. Jag har allt mer börjat njuta av att få vara ute i naturen. Jag skulle inte kalla mig en skogsmänniska, men nog är det skönt att få vara utomhus och inte behöva stirra på samma fyra väggar. Kanske jag börjar bli äldre?

Det här att gå ut på promenader ska bli min nya hobby. Ibland är det skönt att promenera tillsammans med någon annan och ibland är det skönt att få promenera ensam med musik i öronen. Det att vi får vara ute i naturen, röra på oss, är en gåva och något vi skall vara tacksamma för!

Gotta paint my nails, put my high heels on

Vissa kvinnor tycker att klänningar och att gå omkring bland klänningar är himmelen, för mig är det bara ett helvete. Ursäkta uttrycket. På lördag gick jag omkring i fyra timmar för att hitta en klänning att ha på lärdagens bröllop. Det finns en orsak till varför jag köper klänningar varannat år, för att det är totalt omöjligt att hitta snygga klänningar som sitter bra! Då jag hittar en bra klänning så har jag på den också några gånger. Nu blir det bröllop, sedan konfirmation i maj och ett till bröllop i sommar. Jag köper inte en ny klänning för varje ny fest. Kommer inte på frågan.

Det som kanske gjorde sökandet ännu mer utmanande på lördag var att det inte fanns ett så bra utbud och klänningar att välja mellan. Sommarsäsongen och klänningsäsongen har inte riktigt kommit i gång ännu. Jag hittade en klänning som jag är nöjd med! Det var kanske inte en sådan jag sökte, men vad annat kan man göra då det inte finns att välja mellan?

Det värsta är ju att många andra kanske tycker att det finns mycket att välja mellan. Det finns mycket jag måste välja bort bara jag ser klänningen. Endera är det priset, formen eller längden. Vissa sorters klänningar kan jag helt enkelt inte ha på mig på grund av min kroppsform. Övredelen av klänningen måste vara tight, det går inte med något löst. Nu tror ni att jag bara hittar på, men det är helt sant, ni kan fast  fråga min mamma. Om det är en "lösare" modell, så ser jag ut som om jag skulle drunkna i den eller att jag har en säck på mig.

Det behöver inte vara en lösare modell för att klänningen ska sitta dåligt på mig. Jag prövade två klänningar som var av "kotelomekko" modell, men även om de var tightare så satt de dåligt. Det beror helt enkelt på att designern tycker att det behövs plats för ett par bröst. Vad ska man göra om man inte har så stora bröst? Joo, sätta tillbaka klänningen varifrån man tog den. En av klänningarna hade djupare "urringning" i ryggen och ni borde ha sett hur löst den satt vid ryggen och armarna. Det berodde helt enkelt på att brösten borde tighta till det. Inte är det lätt när det ska vara svårt.

Dessutom skall klänninge vara tillräckligt lång, det vill säga till knäna och så måste det finnas ärmar av något slag. Jag vägrar att gå med klänningar som inte har axelband eller ärmar. Jag tänker inte stå och dra upp min klänning hela kvällen. Man har andra saker att oroa sig för. Färgen på klänningen har inte så stor skillnad, så länge det ser bra ut på mig.

Klänningen jag sedan köpte hittade jag på Esprit! Nu ska jag bara söka en tröja eller jacka att ha ovanpå. Mera shopping imorgon. Hurra...

bilden tagen härifrån

so sick

Dags för ett inlägg. Jag har satt mig flera gånger framför datorn och börjat skrivat ett inlägg, men aldrig avslutat det. Jag ska försöka skärpa mig eftersom jag tycker om att skriva och sätta ner min tankar i ord. Att skriva hjälper mig att uttrycka mina erfarenheter, känslor och tankar.

Jag är hemhemma på påsklov för tillfället. Det här påsklovet blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag är för tillfället ensam hemma med 38,8 graders feber. På måndag hade jag ont i halsen, snuva och hosta och för var dag som har gått har mina symptomer blivit värre. Jag borde åka tillbaka till Vasa imorgon, men fick reservera om min biljett idag. Jag har inte riktigt hunnit vila under veckan, så det är inte konstigt att det har blivit värre. Det är skrämmande hur mycket man kan tvinga sig själv att göra fast man innerst inne vet att man borde ligga i sängen under ett varmt täcke. Jag tror det beror på att man bor ensam hemma, så man är van med att "pusha" sig själv. Man ska promenera till skolan eller butiken och man skall laga mat själv. Det är inte så hälsosamt och jag har verkligen lärt mig min läxa.

Jag hoppas ni har haft ett skönt påsklov och att ni har fått njuta av fina dagar!

No one's going to take me alive

Förra veckan var så intensiv och tuff att jag ännu känner att jag har sömnbrist och att jag inte har hunnit vila ordentligt. Jag hann inte vila under helgen heller. På lördag var jag på en möhippa och söndag åkte jag till Kokkola för att se en Tiikerit match och göra vår pilotstudie på måndag. Den här veckan har jag inte haft så mycket program, vilket är skönt. Tror inte att jag skulle orka med så mycket.

Jag har varit ganska omotiverad och har inte riktigt fått gjort mina skoluppgifter. Jag har en uppgift som på fredag blir två veckor försenad. Jag känner ingen lust att skriva eller att sitta ner och göra uppgifter som inte på något sätt intresserar eller bygger upp. Jag vet att uppgifterna borde göras, men det känns nog trögt för tillfället. Ibland har man väl sådana perioder.


Här är mina tre senaste från Instagram:

28 februari: "GRATTIS HELMI på 6-års dagen! VIlken glädje att vi får ha dej! (bilden är tagen när hon var 13 veckor gammal)

 

2 mars: "När de int finns andra möbler i nya lägenheten #flytt #mantagervadmanhaver"

6 mars "WoopWoop! Let the countdown begin! #muse #summer16"

Hey, now, you're a Rock Star, get the show on, get paid

Ibland funderar man nog varför man blir lärare. Det känns som att de är ett yrke man avskyr samtidigt som man älskar det. Igår (på tisdag) var jag helt säker på att det var torsdag och att det endast var fredag kvar av arbetsveckan. Jag blev lite (läs: mycket!) besviken när jag insåg att jag ännu hade tre arbetsdagar kvar. Idag (onsdag) har jag igen varit lika säker på att "det är nog fredag imorgon". Än en gång fick jag inse att veckan inte går lika fort som jag hoppas. Det har varit ganska tungt att springa från ett klassrum till ett annat och se en grupp efter den andra. Jag har inte varit klasslärare utan resurs/timlärare, så man måste lära sig hur de olika grupperna fungerar och arbetar. Det har varit påfrestande och jag är helt "loppu slut". Eftersom jag är samma lärare hela veckan har jag också planera lektionerna och göra eget material, vilket tar flera timmar av min kväll. Jag har inte riktigt fått ha en lugn stund. Dessutom är jag inte van med så här många tidiga morgnar efter varandra.

Nu skall jag gå tidigt och lägga mig! Nu ska jag göra de två sista arbetsdagarna till de bästa!

Turn up the music cause the song just came on

Jag sitter på tåget för tillfället. Ett ord: SPORTLOV. Även om Akademin inte känner till något som sportlov. Det bästa med att sportlovet i Österbotten är en vecka efter Nyland är möjligheten för vikariat. Jag kommer att vikariera hela nästa vecka, vilket kommer att vara superkul! Väntar med iver. Jag har ingen praktikperiod det här läseåret så det ska bli roligt att få praktisera läraryrket också. Jag har haft ganska mycket kurser som har att göra med gradun och forskningsmetodik, så ibland glömmer man varför man studerar. Kanske jag får motivation för att bli färdig med utbildningen om jag får utöva det ibland!

Jag åker hem till ett flyttkaos. Eller det tror jag i alla fall. Vi kommer att flytta nästa veckas lördag, så det blir säkert mycket packande den kommande veckan. Vet inte hur mycket lov det sist och slutligen blir, men skönt ska det bli att få komma till Nyland! Förhoppningsvis hinner jag träffa många vänner också. Det är allt för länge sedan sist! Skönt med program, för jag tror inte att jag skulle klara av att vara ensam hemma och inte göra något.

För att det här inlägget inte bara ska bli en uppdatering så tänkte jag dela med mig av några, kanske lite äldre låtar, som finns på min "Workout" playlist. Kanske någon av er får en extra kick?

WORKOUT PLAYLIST a' la Ida 

Lawson - Standing in the Dark (Cahill Remix) 

John Newman - Come And Get It

Jason Derulo - Undefeated  

Foo Fighters - Best Of You 

Dane Rumble ft. Jupiter Project - Not Alone  

David Guetta ft. Taped Rai - Just One Last Time  

Chris Brown - Turn Up The Music  

Robin ft. Elastinen - Kipinän Hetki  

Guns N' Roses - Welcome to the Jungle  

Tungevaag & Raaban - Russian Roulette 

och den bästa av alla Workout sånger... 

LMFAO - Sexy and I Know It 

Today I don't feel like doing anything, I just wanna lay in my bed

Igår var det en "feels like a Monday" dag.

Jag var hemma och hörde att telefonen plingade. Jag skulle lägga mig på sängen för att svara på meddelandena. När jag sedan lade mig på sängen gav ett av benen vika och jag var på golvet. Jag har väntat på att det skall hända i snart fyra år. Benen på min säng har aldrig varit riktigt stabila, men lat som jag är, har jag inte orkat göra något åt saken. Såklart brakar sängen på en måndag.

Envis som jag är bestämde jag mig för att försöka fixa problemet själv. Jag lyfte sängen så att den stod på ena sidan.
Det jag inte fattade var att ta bort bäddmadrassen och sängkläderna så mitt i allt hade jag allt på golvet. Smart tänkt där. Där stod jag sedan och försökte hålla upp sängen så att den inte skulle falla på mig, samtidigt som jag försökte skruva benet tillbaka på sin plats. Jag kan säga er, det fungerar inte. Det var bara att skicka ett meddelande till Soffi och fråga om hjälp. Eftersom jag inte kunde röra mig bort från sängen fick hon ta reservnyckeln och låta sig själv komma in.Tillsammans fick vi det fixat och jag har sovit på en stadig säng inatt.

Jag tror mina möbler börja säga upp kontraktet. Kanske dags att flytta?

Hoppas ni hade en lika äventyrlig start på veckan!

Det sku säkert ha varit skönt och sova i en lutande säng... 

something is changing

Jag tror inte att jag ännu har berätta om en stor förändring som händer i vår och ett spännande val jag gjort. Nu skall ni få veta!

Det är så att vår lägenhet i södra Finland ska renoveras, eller hela huset skall renoveras från och med i sommar. Detta betyder att vi kommer att flytta! Vi kommer faktiskt att flytta om tre veckor. Eftersom jag inte mera bor hemma så påverkar det ju mig så mycket. Den enda skillanden är att jag har en längre väg hem från tågstationen. Det är svårt att hitta en lägenhet förmånligt för en sex personers familj så vi kommer att flytta till en mindre lägenhet. Eftersom jag eller Fanny inte mera bor hemma, så har det ju inte en så stor betydelse. Vi har bott i ett höghus men nu flyttar vi till ett radhus. Det roligaste är att vi har en egen liten gård med staket så att Helmi kan springa fri. Jag har inte sett lägenheten inifrån men jag har sett utsidan. Det verkar riktigt trevligt! Nästa vecka åker jag hemhem på sportlov ochslyttar vi vecka 9 när jag är hemma. Nu vet ni det.

Nu till mitt spännande val. Jag har bestämt mig för att vara kvar i Vasa över sommaren! Jag har sökt arbete här och hoppas på att få göra något annat än att vara på läger i sommar. Jag har ingen större orsak till valet utan jag känner att det här är det rätta beslutet. Efter detta läseår har jag endast ett halvt år kvar i Vasa och jag känner att jag ännu måste på uppleva Vasa som en sommarstad. Jag är inte riktigt redo att lämna detta ställe. Nu hoppas och ber jag om att jag skall få ett sommarjobb! Det är bara att komma och hälsa på mig under sommaren. Jag har hört att Vasa är fint på sommaren ;)