Personlighet.
Det känns som om den
här artikeln berättar om mig. Det är som om någon satt ord på de problem eller svårigheter jag möter i min vardag. Jag har faktiskt vissa gånger tänkt på att jag skall skriva ett blogginlägg om extrovert/introvert, men jag har inte kunnat förklara det på ett bra sätt. Jag tycker definitivt att ni skall läsa artikeln!
Jag tänkte kommentera vissa saker som jag känner speciellt mycket igen mig i.
"6. Despite needing our alone time, we do get lonely.
It's difficult to balance between alone time and not feeling lonely. Often we'll want to go out because we feel alone, but our apartment is so comfortable that we won't want to leave."
Det här är något jag själv har haft problem med. Då jag bor i Vasa så känner jag det här speciellt under helgerna. Jag trivs bra i mitt eget sällskap och jag har inget emot att vara en hel dag i lägenheten. Vid något tillfälle känner jag ensam och tycker nästan synd om mig eftersom det inte händer något. Jag skulle villa hitta på något, men lägenheten är så bekväm och jag orkar helt enkelt inte ta kontakt och störa andra.
"8. We'll happily chat up your parents/friends/girlfriend/boyfriend/boss but once it's over, we require silence.
After so much talking, we really need to recharge."
Efter en lång dag då jag har varit social kan jag vara helt utmattad. Det tar på krafterna och jag behöver en kväll eller en dag då jag bara får vara för mig själv. Ibland har jag märkt att veckor då det har varit mycket, så behöver jag en hel helg för att kunna vara för mig själv.
"10. We live in our heads even if it seems like we put ourselves out there.
Even when we're being outgoing, our thoughts are still running and analyzing the situation."
Jag tycker om att vara med människor, tala och skratta. Det betyder inte att jag är helt bekväm. Jag kan ibland börjar tänka eller analysera något jag sa eller någon annan sa, varför tonfallet var på ett visst sätt eller fokusera på någons utseende.
"16. We have a constant inner struggle of controlling our introverted side.
It's frustrating because we'll realize when we start withdrawing into our own minds and become extremely introspective. It happens when we're in really big crowds. And the only thought is, "Oh no, it's happening. No. Yes, you have to talk or else you're going to end up in your head for the rest of the night.""
Precis som det står i texten så händer detta speciellt när man är bland mycket människor. Det blir helt enkelt för mycket och det är lättare att vara i sin egen värld. Ibland kan jag märka att jag har sjunkit i mina egna tankar och först om någon talar med mig så vaknar jag till.
"17. We really don't like small talk.
W'd avoid small talk if we could. We want to really get to know you. We want to know what you think about, what your goals are, what your family is like. We don't want to talk about how bad the weather is. But if that's what you're comfortable talking about, then we'll talk about it."
Jag avskyr small talk. Jag klarar inte av det. Jag vet helt enkelt inte vad jag skall fråga och jag vet inte hur jag skall upprätthålla diskussionen. Jag förstår inte hur vissa är så bra på small talk?! Det blir lätt att man i nya situationer, bland mycket folk är helt tyst hela kvällen om inte någon kommer och introducerar sig. Det är inte jag som brukar ta det första steget för jag vet inte hur jag skall göra.
Jag känner igen mig i alla 19 punkter, men ville lyfta fram bara vissa av dem. Hoppas ni har lärt er något nytt om mig!