that's how you know you screwed up

Vardag.

Alltså på riktigt. Hur kan man vara så klumpig? Under de här tre veckorna jag har varit i Vasa har jag lyckats med tre olyckor i köket. Jag förstår inte hur. Jag börjar bli lite orolig.

På morgonen gick jag glad och nöjd till köket. Jag kokade gröt och lagade min smörgås. När gröten sedan var färdig skulle jag sätta chiafrön i gröten. Allting gick bra och just när jag skulle stänga locket till glasburken med chiafrön fällde jag burken. Såklart. Jag vet inte om ni vet hur chiafrön ser ut, men det är riktigt pyttesmå frön som dessutom sväller upp när de kommer i kontakt med en vätska. Jag hade de där små fröna över allt i köket. När jag sedan skulle torka köksbänken fastnade de såklart i trasan. Den sköna känslan på morgonen förändrades till en irritation. Chiafrön är dessutom ganska dyrt, så man skall inte fälla dom överallt i köket.

Min kompis hade en extra blender eftersom hon under sommaren hade köpt en annan. Snällt nog gav hon sin extra blender till mig. Jag tackade och tog emot eftersom jag hade funderat på att köpa en egen. Jag hade gått till butiken för att köpa ingredienser till en bärsmoothie. Jag var upprymd eftersom jag äntligen skulle få göra en smoothie. Jag tog blåbären ur frysen och satt i kannan. Jag satt kannan i maskinen och tänkte att "P" betydde att man låser kannan på plats. Jag vred på knappen, jag hoppade till av chocken, blåbären flög över hela köket och jag vred på knappen tillbaka. Allt hände på en sekund. Som tur hade jag inte hunnit sätta i de andra ingredienserna. Men blåbär. Jag kan ju bara säga att jag fick kasta trasan efter att jag hade städat undan.

Igår satt jag på soffan och njöt av att det kom ett avsnitt Arrow från TV:n. Under reklampausen gick jag till köket för att koka en kopp te. Mitt te var färdigt och jag tänkte att jag skall något att äta. Jag öppnade skåpet och sträckte mig för att nå till cashewpåsen. Jag fick ner påsen men samtidigt kom sockerskålen fallandes ner.  Mitt i allt har jag 2 dl socker och en söndrig sockerskål över köksbänken och på köksgolvet. Min sköna kväll förändrades med en smäll. Det var bara att ta fram dammsugaren och städa bort sockret. Nu måste jag komma ihåg att köpa en ny sockerskål.

Alltså HUR? Jag förstår inte. Mitt mål för nästa vecka är att klara av en vecka utan en olycka i köket. Ibland går det inte som på Strömsö. I den sekunden när det händer känner man endast irritation, ilska och frustration, men idag skrattar jag åt händelserna.

Pour some sugar on me

Update.

Jag har kommit ungefär halvvägs med Sugarfree September så tänkte ge er en uppdatering om hur det går. Det första är att det har gått mycket bättre än jag hade tänkt mig. Jag är positivt överraskad över min självdisciplin. Det finns dagar då suget efter socker är stort och det känns nästan omöjligt, men det är ungefär fyra dagar av totalt 16 dagar. Jag har märkt vissa saker som hjälper mig, så tänkte dela med mig några punkter ifall det finns någon som tänker på att ha "karkkilakko".

1. Ät ordentligt och ha alltid med dig mellanmål!

Det gäller att hålla sig mätt och inte få blodsockret att sjunka. Jag äter stora portioner och jag har alltid med mig mellanmål. Om jag inte vet exakt när jag får mat nästa gång så har jag en frukt eller raakapatukka i väskan. Då hinner inte mitt blodsocker sjunka och jag håller mig mätt tills nästa ordentliga måltid. Då det fungerar perfekt, så ser mina måltider ut så här:

• Morgonmål: gröt + rågbröd
• Mellanmål: frukt, raakapatukka, kvarg, smoothie... 
• Lunch
• Mellanmål (vid behov)
• Middag
• Mellanmål (vid behov/efter träning)

Det är sällan jag äter något på kvällen. Jag har aldrig varit en "kvällsmålsperson", men om jag t.ex. har varit till gymmet på kvällen så åter jag en banan eller kvarg. 

Lunch eller middag! Räksallad. 

2. Hitta på nya alternativ!

Svårast är det på helgerna. Utan tvekan. Det gäller att vara lite kreativ och hitta på nya lösningar! Det gäller att byta ut fredagsgodiset mot något annat. För mig har smoothie varit ett bra alternativ. Mitt fredagsgodis har ersatts av smoothie och fröknäcke. Yummy! 

Mitt fredagsgodis nuförtiden ;)

3. Ha en kalender!

Jag har i ett av mina köksskåp en kalender som jag kryssar för varje dag som har gått. Ju längre man kommer desto mer ivrig blir man. Man kan se sina framsteg och slutet känns inte omöjligt. 

Varje morgon får jag kryssa över en dag! Skön känsla. 

4. Få en kompis med!

Jag hade tänkt göra det här ensam, men efter att min kompis hade läst mitt blogginlägg bestämde hon sig för att också starta med projektet. Det är ganska skönt att ha någon man kan skicka ett meddelande till och säga "det här är en skitdag" eller "jag går sönder" och det finns någon som förstår och försöker uppmuntra en. Tillsammans är man starkare! 

Bananapancakes med grekisk youghurt och jordgubbar

 5. Ha ett mål! 

Jag får köpa ett par Converse om jag klarar av den här utmaningen. Jag vill verkligen ha ett par Converse så det gäller att hålla sig borta från socker! Det finns dagar då du behöver något som motiverar dig, för mig är det skor.

Frukt i stora lass! Vitaminbomb.

Det enda negativa med utmaningen är det kostar pengar. Jag har sett en förändring i mina matvanor i allmänhet och det kostar pengar. Om man skall äta hälsosamt och fräsch mat så kostar det pengar, men det är värt varenda cent!
Jag funderar på att förlänga min karkkilakko så att det skulle blir fem hela veckor. Dessutom tänkte jag fortsätta med karkkilakko på något sätt, men jag har inte riktigt kommit på hur. Jag skall fundera lite mer på det.

Tunnetko jo rakkauden, sen onnen hiljaisen

ps. detta inlägg tänkte jag publicera på måndag, men glömde bort det. heh. 

Spontant. 

Mina planer för helgen var att ta det lugnt, träna och träffa mina vänner. På fredagkväll gick jag igenom mina planera i huvudet. Vakna, äta morgonmål, se ett avsnitt från en tv-serie, cykla till gymmet, delta på Bodypump, cykla hem, gå i duschen, äta lunch, fixa lite saker och på kvällen cykla till Sandra på spelkväll. Vad jag då inte visste var att allting skulle förändras med ett meddelande.

Klockan 22 får jag ett meddelande "Alltså PANIK! Anna som ska filma bröllopet ha fått feber!!!!!". Min spontana reaktion var att "NEEJ! Menar du allvar?!". Nästa meddelande är "Kanske du filmar?". Jag trodde min kompis, som var en av brudtärnorna, skämtade och jag försökte skicka något väldigt uppmuntrande. Först lite senare förstår jag att hon menar allvar. Jag får smått panik och adrenalinkick. Det finns miljoner frågor i mitt huvud och jag brottas med att frågan "ska jag fara eller inte?".

Jag kände paret som skulle gifta sig eftersom det handlar om några fina vänner här i Vasa. Jag kunde inte säga nej. Mitt samvete klarade inte av det och jag kunde inte lämna dem i sticket några timmar innan bröllopet. Mitt hjärta dunkade och jag gick helt på övervarv. Jag sov väldigt dåligt under natten och vi skulle starta mot Kokkola redan 7:30.

Lördagen är en av de bästa dagarna någonsin! Det var ett så fint bröllop och jag är så tacksam att jag fick delta och att jag dessutom fick hjälpa till. Jag kände mig nog som en amatör på hal is, men bra gick det! En erfaren skulle kanske ha gjort det bättre, men bröllopet och festen finns i alla fall på ett minneskort. Dessutom fick jag ha en super dag med kära vänner! S

Tacksam, lycklig och glad att jag fick hjälpa till! Känner mej lite som en superhjälte. Kanske det är okej?

Dessa två tjejer! <3 

I've come to return the book I borrowed, finished already?

Tips. 

Dessa åtta böcker hör till mina favoriter för tillfället, även om jag inte har läst två av dem. Det är lite tråkigt att det endast handlar om två olika författare och att det dessutom handlar om böcker som bygger på varandra. Jag tycker om böcker som fortsätter, speciellt om den första boken är bra så vill man veta mera. Min favoritgenre är kriminalromaner, utan tvekan.

Det som jag tycker om med både Dan Brown och Lars Keplers böcker är att de har korta kapitel. Ett kapitel kan vara 3 sidor, vilket p
assar mig. Det är jobbigt att läsa böcker där ett kapitel kan vara 20 sidor. Då det är korta kapitel kan man läsa snabbt ett kapitel innan man cyklar till skolan eller på kvällen utan att känna att man blev på hälft. Brown och Kepler har även lyckats med att skapa spänning och en 600 sidors bok läser man bara på några dagar. Handlingen i Dan Browns böcker äger rum under ett dygn. Det händer så mycket och allting är beskrivet i detalj. Jag storgillar!

Även Keplers böcker (de som jag har läst) är väldigt detaljerade samtidigt som det händer mycket och man måste hänga med i svängarna. Det som även är intressant med Kepler och Browns böcker är att det finns flera sidokaraktärer och händelser som sedan i slutet fogas tillsammans. Ett kapitel kan handla om detektiven, nästa om en annan karaktär och tredje kapitlet berättar om något som har hänt i i det förflutna. Man måste hålla reda på alla dessa enstaka berättelser och beskrivningar.

Jag rekommenderar VARMT! Speciellt om du tycker om kriminalromaner, spänning och överraskningar.