Pengar är ofta ett ämne som man ska undvika att diskutera, men nu tänker jag göra ett litet undantag. Det finns flera artiklar som skriver hur mycket det kostar att vara ensamboende i jämförelse med personer som bor tillsammans utan barn. För några år sedan läste jag en artikel om att en ensamboendes euro är värd 27 cent. Jag har inga problem med att bo ensam och jag har valt singellivet. En mörk sida av ensamboende är ekonomin. Ni måste komma ihåg att jag jämför ensamboende med personer som bor tillsammans utan barn. Jag tänker inte ta ställning till hur det är för familjer eller ensamstående föräldrar och jag kan inte förstå vad personer som lever i en dålig ekonomisk situation går igenom.
Jag har en längre tid funderat på att flytta till en större lägenhet. Jag bor nu i en etta som fungerar väldigt bra. Planlösningen är smart och jag trivs bra. Ibland känns det ändå som att det skulle vara skönt med ett extra rum och mera förvaringsutrymme. Min nuvarande lägenhet känns ibland liten och det skulle vara roligt att t.ex. kunna ordna middagar, men jag har inte utrymme för ett matbord. Jag har dessutom endast ett spegelskåp (med tre dörrar) där jag ska förvara allt. Det börjar så småningom falla saker ut från skåpet.
I början av hösten tänkte jag att nu ska jag spara pengar och försöka få ordning på min ekonomi. För varje månad som går inser jag att det inte har möjlighet att flytta. Det känns väldigt tråkigt, samtidigt som jag får acceptera att situationen som den är. Även om jag bor ensam betyder det inte att jag vill bo i en etta. När jag tänker på mina vänner som bor tillsammans med någon, så bor de i en så stor lägenhet som jag tänker att skulle passa mig. Skillnaden är den att jag skulle behöva betala hyran ensam medan mina vänner kan dela på hyran.
Jag vill se på saker positivt. Jag har kanske inte möjlighet att flytta nu, men jag får göra väldigt mycket roliga saker. Jag kan gå ut och äta med mina vänner, gå på konserter och sportevenemang samt resa. Om någon har tips för hur man kan spara pengar OCH ha pengar över till annat, så tar jag gärna emot! Även om det finns något positivt med det hela, så behöver jag också inse att det är dags att försöka få ordning på min ekonomi.
Jag vill avsluta med ett citat som jag läste i en artikel som handlade om detta tema.
"Det är inte ett så fungerande samhälle, ifall man behöver bo med någon annan för att klara sig."
Allt för ofta tänker man att ensamboende är tillfälligt och att det endast är en livsfas. Ibland känns det som att ensamboendes behov inte tas på allvar. Kostnader som man kunde dela med någon annan hamnar på en persons axlar.
