Tänk om!

På lördag avslutades kursen "Träning av sociala färdigheter hos barn". Det här är en av de mest intressant och nyttigaste kurserna jag har gått under min studietid. Det är väldigt konstigt att det inte är en obligatorisk kurs i vår utbildning. Kursen lämnade många tankar och funderingar. Jag är i alla fall av den åsikten att skolan satsar alldeles för lite tid på att träna sociala färdigheter. Är det inte viktigare att vi kan be om hjälp eller lyssna på andra än att kunna små detaljer om solsystemet eller om ett ord är ett adjektiv, verb eller substantiv?

Jag vill inte undervärdera faktakunskapens betydelse och jag anser att det är viktigt med en allmänbildning. Vi behöver kunskap om hur vi ska räkna procent och vad i historien som har påverkat hur världen ser ut idag. Men lika mycket behöver vi kunskap om hur vi ska uttrycka känslor och att klara av ett svårt samtal. Dessutom är skolan ett ypperligt ställe där barn kan träna på sociala färdigheter. Skolan är ett ställe där de är varje dag och i flera år, det finns jämnåriga men även människor i olika åldrar och en plats där man lär sig att samarbeta och ta ansvar.

Många barn idag saknar de grundläggande sociala färdigheterna då de börjar skolan. Vad det beror på kan diskuteras. Själv tror jag att det beror på alla förändringar i samhället. Vi lever ett stressigt liv, vi har inte tid att ta hand om våra barn och då vi är hemma så sitter vi vid skärmarna istället för att umgås. Jag tror i alla fall att det är viktigt att vi ger alla elever samma möjlighet att nå till en viss nivå då det kommer till sociala färdigheter. Ifall skolan skall förebereda eleverna för framtiden behöver de kunna behärska sig själv, följa och ge instruktioner, hjälpa andra och hantera misslyckanden. De kommer inte annars att klara av studierna framöver, för att inte tala om att få och behålla ett arbete. Jag tror inte någon vill ha en kollega som under arbetsdagen kan få ett utbrott eller en kollega som inte tar sitt ansvar och aldrig kommer med egna förslag.

Enligt Goldstein är de åtta grundläggande sociala färdigheterna dessa: 

1. Att lyssna

2. Att inleda ett samtal

3. Att samtala

4. Att ställa en fråga

5. Att tacka 

6. Att presentera sig 

7. Att presentera andra

8. Att ge komplimanger 

Då jag funderar på de elever jag har mött då jag varit på praktik eller vikarierat så är det inte självklart att de kan dessa färdigheter. Man lyssnar inte på vad klasskamraten säger utan man börjar tala själv, man sitter vid bänken och gör ingenting för man vågar inte ställa en fråga eller man tar bara förgivet att man får låna en kamrats penna utan att säga "tack för lånet".

Skolan arbetar mycket med sociala färdigheter i undervisningen. Eleverna lär sig att lyssna på varandra, man arbetar i par och i grupper, man lyssnar till instruktioner och följer dem. En stor del av skolvardagen tränar de sociala färdigheterna. Ibland tror jag dock att det kunde vara bra att målmedvetet träna olika färdigheter. Varför inte byta ut en modersmålslektion till en lektion då man tränar att förstå sina och andras känslor? För att nå ett mål krävs det träning, inte bara en gång utan flera gånger. Det finns så mycket material och tipsbanker på hur man kan träna sociala färdigheter! Jag tycker inte att vi skall glömma den sociala träningen, utan lyfta upp den i skolan och verkligen träna på dessa färdigheter. Jag kommer i min undervisning att ta in olika metoder för att träna den sociala kompetensen. För jag anser att det är av större vikt att kunna be om förlåtelse än att kunna namnge alla Finlands sjöfåglar.

Jag känner mig i alla fall väldigt inspirerad efter den här kurser och jag hoppas verkligen att allt fler lärare skulle se vikten i att arbeta med sociala färdigheter. TÄNK OM! Arbeta med social kompetens i skolan!

take the world by storm

Jag har bestämt mig för att försöka skriva 1-2 inlägg per vecka. Realistiskt sett blir det säkert ett inlägg per vecka, men säkert finns det veckor jag har mer inspiration. 

Det är fredagkväll och jag sitter ensam hemma med en tekopp i handen. Eller jaa, tekoppen har jag satt på bordet under tiden jag skriver detta. Jag har många grannar och en av dem har bestämt sig för att ordna en fest idag. Jag kan höra klart och tydligt musiken dunka från en av lägenheterna. Tidigare ikväll kunde jag sjunga med i Adeles Someone like you eftersom väggarna inte är så tjocka här i huset. Jag vet inte när Someone like you blev en partylåt, men kanske de hade lust för en tryckare mitt i allt, för att återuppliva gamla minnen. Vem vet?

Jag har många gånger skrivit om hur det är att bo ensam. Både de positiva sidorna men även de mindre positiva sidorna. Jag trivs bra ensam och kunde inte tänka mig att göra något annat än dricka te och titta på Vain Elämää denna fredagkväll. En helg för mig själv eller några dagar utan program kan ibland kännas väldigt skönt. Samtidigt finns en rädsla för att man drar sig undan eller inte orkar engagera sig i det sociala mera.

Många av mina vänner har flyttat bort från Vasa, främst till Åbo. Så den här hösten har varit väldigt annorlunda. De man är vana att se vid Åbo Akademi kan man inte mera säga hej till eller high-fivea när man går förbi dem i korridoren. De har ersatts av andra människor. Ärligt sagt så kan det ibland känns lite ensamt. Som tur är de vänner för livet, så de försvinner inte så där bara, men en skärm ersätter inte den fysiska närvaron. Det är spännande tider jag lever i. Det skall bli roligt att se vart man själv hamnar men även vart alla vänner hamnar. Vart flyttar man? Var börjar man arbeta? Det är roligt att se hur livet fortsätter. Samtidigt som det är spännande tider så är det också skrämmande. Studiebubblan börjar så småningom spricka. En spricka i taget.

Jag har många vänner kvar i Vasa och är väldigt tacksam för dem! Jag har tyvärr märkt att man inte orkar engagera sig lika mycket i det sociala livet mera. Mitt fokus är på pro graduavhandligen och på det faktum att jag snart har min magisterexamen. Jag funderar på flytt och arbete. Det är bra att vara förberedd och tänka långsiktigt, men samtidigt tänker jag utmana mig själv och leva i nuet. Jag vill inte komma ihåg den här hösten och vintern som en tid då studierna tog över. Jag vill njuta av min tid kvar i Vasa, för det här är en underbar stad och hör till bästa tiderna i mitt liv! 

Idag fick jag och Sofia besök från Åbo! Reunited <3

If you need me to be with you, I will follow, where you lead

Jag ber om ursäkt för att det har varit så tyst. Jag har haft praktik sedan början av september och jag har inte haft tid eller ork att göra något annat. Även om det låter brutalt så måste jag säga att jag älskar mitt yrke! Jag skulle inte kunna tänka mig göra något annat än att vara lärare. På onsdag hade jag min sista lektion och på torsdag kunde jag äntligen säga att praktiken är avklarad och godkänd. Det har varit fyra underbara veckor och om det skulle vara upp till mig, så kunde jag fortsätta fyra veckor till. Visst har det funnits tunga dagar då man har suttit till kl. 20 på Övis och planerat lektioner. Det har varit mycket arbete men det är de positiva tankarna och känslorna som ligger högst upp. Det här är vad jag vill göra och det här är yrket mitt hjärta brinner för. Jag är tacksam för alla underbara elever jag har fått möta och min fina handledare! Det här är den bästa praktikperioden under mina fyra på PF och nu känns det bra att köra loppet till slut och sedan få börja arbeta, helt påriktigt.


För att komma igång med bloggandet ign tänkte jag skriva om en sak jag hörde om på radio. Det finns en lek eller en utmaning som heter "describe yourself in 3 fictional characters". Nu skall ni få min lista och ni som känner mig bra, har jag klarat av uppgiften?

1. Katniss Everdeen

Jag känner igen mig i Katniss. Det är främst hennes styrka, men även sårbarhet. Hon vill klara sig själv och hon kämpar med sina egna tankar. Hon tar inget skit och är väldigt målmedveten. Samtidigt finns den där andra sidan. De personer hon verkligen litar på får se en annan sida av henne. Den mera sårbara sidan. Till sist måste man inse att man inte klarar sig själv och att man måste luta på någon annans axel.

2. Lorelai Gilmore 

Ni som har sett Gilmore Girls vet vem jag talar om. Även om jag inte blev gravid vid 16-års åldern finns  det något i hennes personlighet som jag kan relatera till. Hon har en tendens att göra bort sig och säga de mest opassande sakerna. Även om hennes liv inte alltid går som hon hade tänkt sig så gör hon det bästa av situationen och lever i nuet. Hon är helt enkelt lite galen. Om Katniss är den mera seriösa sidan av mig så är Lorelai motsatsen. I början av serien har Lorelai även lite otur med kärleken och skämt om att vara singel resten av livet framkommer. Hon hittar till sist någon och det roliga är att om jag skulle beskriva min "dröm man" så skulle hennes kärlek i serien passa väldigt bra in på min beskrvning.

3. Rapunzel (från Tangled) 

Rapunzel beskriver en mer blåögd sida av mig. Hon ser det bästa i alla och i alla situationer. Ibland är hon lite blåst och borta med vinden, men klarar ändå av alla situationer med att bara vara sig själv. Hon vågar leva ut sina drömmar och nå de mål hon har satt upp. Om jag skall vara helt ärlig så bor det även en liten prinsessa inom mig, tro det eller ej. Hon träffar en snygg och charmig kille, de är ute på ett äventyr och blir förälskade. Inte så dåligt om man frågar mig. Det här är mer min "barnsliga" och drömmande sida.

Det här var inte en så lätt uppgift. Det fanns många andra karaktärer jag funderade på t.ex. Bridget Jones, Mulan, Felicity och Belle. Rolig uppgift var det i alla fall, för nu kanske ni får veta något om mig som ni inte visste förr.

Tacksam och glad

Jag är vid liv och mår bra. September har varit full rulle och jag förstår inte hur det redan kan vara oktober. Jag nämnde i mitt senaste inlägg att min höst börjar med en praktikperiod. På onsdag hade jag min sista lektion och på torsdag kunde jag äntligen säga att praktiken är avklarad och godkänd. Det har varit fyra underbara veckor och om det skulle vara upp till mig, så kunde jag har fortsatt fyra veckor till. Visst har det funnits tunga dagar då man har suttit till kl. 20 på Övis och planerat lektioner. Det har varit mycket arbete men det är de positiva tankar och känslorna som ligger högst upp. Det här är vad jag vill göra och det här är yrket mitt hjärta brinner för. Jag är tacksam för alla underbara elever jag har fått möta och min fina handledare! Det här är den bästa praktikperioden under mina fyra på PF och nu känns det bra att köra loppet till slut och sedan få börja arbeta, helt påriktigt.