Den här bilden beskriver mig väldigt bra, för de här är exakt så som det är!
Jag har många gånger skrivit om att jag trivs med att bo ensam. Jag ser mera fördelar än nackdelar med att bo ensam. Det beror på att jag inte vet om något annat. Men visst, det blir ensamt ibland. I de stunderna önskar jag att jag hade en hund. Tyvärr är min livssituation lite sådan att en hund inte riktigt passar in i bilden. Det finns dagar då jag kan fara hemifrån kl. 11 och komma hem först vid 20-tiden. Jag åker mellan Vasa och Grankulla och det finns inte riktigt någon annan som kunde ta hand om den. Samtidigt finns det helgar då jag största delen av tiden är hemma. Det finns till och med veckor då jag största tiden är hemma och arbetar. Då skulle jag göra vad som helst för att ha en hund!
En hund är nog människans bästa vän! Jag känner en medelålders kvinna med en funktionsnedsättning och hon berätta en gång att hennes hund är orsaken till varför hon klarar av och orkar bo ensam. Det finns nog inget bättre än när ens hund kommer med glädje emot en i dörren när man har varit borta en längre stund! En skitdag känns genast mycket mindre skit då någon tittar på en med stora bruna ögon. Jag är en obotlig hundmänniska!
Men när har man egentligen tid? Nästa ursäkt är säkert att jag just har börjat arbeta och att jag spenderar långa dagar på skolan. Så får se om jag någon dag har en egen hund. När jag flyttar tillbaka till södra Finland, så ska jag nog låna Helmi med jämna mellanrum.
