One foot in front of the other

Jag lovade att jag skulle skriva ett "det här är på gång" inlägg. För exakt ett år sedan kämpade vi ännu med gradun. Den sista slutspurten. Samtidigt sökte jag efter en lägenhet i huvudstadsregionen och blev erbjuden ett jobb. Jag fick ett vikariat i en underbar årskurs 2! Förutom det så funderade jag på hösten och vad mitt nästa steg skulle vara. Det var en väldigt hektisk vår, men med många fina minnen.

På hösten började jag arbeta i en för mig ny skola och med en egen klass. Det har varit utmanande, men lärorikt och härligt på samma gång! Jag är tacksam över alla fina kollegor och alla härliga elever. En stor del av min tid går åt till arbete och jag försöker ännu hitta en rytm i arbetet. Jag tycker ändå att jag har lyckats med att hitta en balans mellan arbete och fritid. Jag kanske inte alltid orkar träffa vänner och familj, utan behöver ta tid för mig själv. Bästa sättet för mig att koppla av har varit träning. Mitt mål har varit fyra träningar i veckan: en kehonhuolto och tre träningar (t.ex. spinning eller bodypump).

Desto mer har jag inte på gång. Jag njuter av tillvaron, men funderar nog ibland när man blev så här "vuxen" och "gammal"? Ibland skulle det vara helt skönt att vara studerande och t.ex. ha sovmorgnar. Just nu har jag sportlov och det behövdes verkligen. Jag har inga större planer, utan jag tänker ta det lugnt, sova och träna. Och titta på OS, såklart. Det behövs just nu.

Ha ett bra veckoslut! 

I am brave, I am bruised, I am who I'm meant to be.

Nu bryter jag tystnaden. Efter nästan åtta månader. Jag önskar att jag hade mera tid och kanske främst inspiration till att uppdatera bloggen. Att skriva och fundera ger mig mycket. Tyvärr behöver man prioritera sin tid och då är bloggen en av de saker som snabbt faller bort. 

Jag ska försöka skriva ett "det här är på gång" inlägg, men just nu vill jag skriva om något annat. Jag satt idag på bussen och lyssnade på radio. Jag började lyssna på orden och blev riktigt till mig. Redan från ung ålder lär vi oss vad som förväntas av oss. Indirekt eller direkt påverkas vi av vad andra säger eller gör. Ganska snabbt skapar vi uppfattningen om att vi ska hitta en partner. Det är viktigt att man ska söka efter någon att dela livet med. Visst har vi kommit framåt i samhället och jag tror att om man diskuterade ämnet så skulle de flesta hålla med mig.

Texten som fick mig att stanna upp idag löd: "You ain't nobody 'til you got somebody". 

Alltså va? Jag var helt förbluffad då jag satt i bussen. Jag vill att mitt liv ska handla om det som gör mig lycklig oberoende om jag är i en relation eller inte. Jag vill inte att mitt liv ska definieras utgående från min relationsstatus. Jag menar inte att de som är i en relation gör detta. Tyvärr har jag ofta upplevt att det är konstigt eller annorlunda om man inte är i en relation. Det är ofta jag har fått höra "Ska du inte snart hitta en man?" eller "Hur klarar du dig ensam?".

Jag blir ledsen och lite frustrerad över att den musik som spelas på radion eller som finns på topplistorna på Spotify ofta har liknande budskap. Vad lär vi våra barn? Vilket budskap ger vi dem? Att  vi är någon först då vi hittar någon annan? Våra liv har lika mycket betydelse oberoende vilket kryss vi sätter i relationsboxen. 

Jag är nöjd med mitt liv hur det ser ut just nu! Jag har ett arbete som jag trivs med och älskar. Dessutom har jag min fina familj och alla vänner. Visst vill jag en dag hitta någon, men om det är om 1 månad, 1 år eller 10 år, har inte en så stor skillnad. Mitt liv är bra som det är! Jag hoppas på att vi alla skulle fundera på hur vi diskuterar detta ämne. Vilken bild vill vi ge? 

"It's okay to put yourself first."