Just like a monkey, I've been dancing my whole life

I det här inlägget kommer jag att skriva om två situationer som jag inte kommer att glömma på en stund. Det är sådana situationer jag aldrig hade tänkt att jag skulle infinna mig i.

Som jag redan skrev i mitt tidigare inlägg, så åkte vi på en skolutflykt med de hörselskadade eleverna. Vi åkte till Great Zimbabwe som är ett ruinområde. Vi kom fram väldigt sent på kvällen och det hade redan hunnit bli mörkt. Vi bodde i en liten stuga på ett större område. På morgonen bestämde vi oss för att gå runt på området och ta bilder. Vi promenerade lite högre upp för att se den fina vyn. Vi står på en större sten när vi mitt i allt ser ungefär 30 babianer komma mot oss.

Lägg till 20-30 stycken babianer och då har du den verkliga situationen...

Vi står helt stilla på stenen. Vi vågar inte röra på oss. Vår teamledare tar en sten i sin hand för att ha något att fösvara sig med. Vi får senare veta att om man kastar en sten mot en babian så kommer stenen att flyga tillbaka på dig. Som tur går babianerna runt oss och mitt i allt när vi tittar bakåt så är babianerna på bara några meters avstånd. Jag hade aldrig trott att jag skulle få se babianer på så nära håll. När jag senare på dagen går tillbaka till vår stuga ser jag två enorma babianer jaga varandra och den första blöder från ryggen. Det var en lite skrämmande syn!

Babianen är väldigt camoulferad uppe på stenen.

När vi sedan satt oss ner för att äta morgonmål utomhus, så började det prassla i träden. När vi tittade upp i träden såg vi säkert 20 apor som alla tittade nyfiket på oss. När vi sedan fick vår frukost fick man nog äta väldigt fort. Våra måsar är inget i jämförelse med aporna. Vi hann inte ens reagera och en apa hann hoppa upp på bordet och springa iväg med vårt bröd. För att eleverna sedan skulle få äta i lugn och ro stod vi runt tältet med kvistar i handen för att hålla aporna borta. Vi var "monkey guards", något jag aldrig tänkt att jag skulle bli kallad.

Samma dag som vi anländer till Zimbabwe får vi veta att vi inte kan använda våra amerikanska dollar. Detta blir en ganska stor utmaning under vår resa eftersom vi inte kan handla något. På banken kunde vi inte växla våra amerikanska dollars till bonds (Zimbabwean dollars) eftersom växelkursen var så dålig och vi inte skulle ha fått något för våra dollars. Växelkursen var däremot mycket bättre ute på gatorna, på den svarta marknaden.

Vi åker till en marknad och en av amerikanerna säger "put on your sunglasses". Helt som att det skulle göra oss mer osynliga. De enda vita människorna på flera kilometers avstånd! Vi parkerar mitt på en parkeringsplats och vid det här laget har vi sex stycken barn på flaket i bilen. Tre män kommer emot vår bil med en stor bunt pengar. Samtidigt som de förhandlar om summan håller en annan bil på att backa rakt på vår bil. Samtidigt går en man med 15 hattar på sig förbi bilen. Vid det här laget säger en av team medlammarna "is this really happening?" och då brister det för oss alla och vi börjar skratta hysteriskt.

Vem gör något olagligt vid en livlig parkeringplats, så att precis varenda en som går förbi vet vad som pågår? Vi kunde ha åkt till en mer avlägsen gränd. Det här är en av de där situationerna som man själv måste vara på plats för att förstå. Men jag vet inte när jag senast skulle ha skrattat så mycket. Tårarna bara rann och magmusklerna var sjuka efteråt.

40 amerikanska dollar i bonds.