Idag kom det ett sorgebud att min farfars far har dött. Han skulle ha fyllt 95 år (!!) det här året. Han kämpade i kriget som tonåring och han är en överlevare. Om jag kommer rätt ihåg var det något som sprängdes precis bredvid honom så att hans hörsel alltif har varit lite dålig. Jag kommer alltid att komma ihåg de besök vi gjorde till Riihimäki för att träffa honom. Han var alltid lika glad att få träffa oss och det var alltid roligt när han bjöd oss på godis! Han är nog den bästa farfars far ever. Fast vi kallade honom för Iso-vaari. Tänk att få leva så länge som han och gå igenom allt han gått igenom, all min respekt går till honom. Vila i frid!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar